Alexander Axén – The Making of a Coach


Posted 2013-02-14 in Näringsliv

Det är paus i tvåmålsspelet på ÖSK:s förmiddagsträning. Alexander Axén har tagit kontakt med en spelare. Han är i sitt esse och förmedlar med kropp och själ vägen mot ökad fotbollsvisdom för sin elev. Han har tackat nej till lag i Kazakstan och Norge. Och valt ÖSK och Behrn Arena. En blek januarisol lindrar bettet i kylan. Den försåtsminerade Superettan väntar. Axén är beredd att skåda den i vitögat.

 

– Jag kan inte minnas när jag inte tänkte på fotboll eller lekte med en boll.

Hans första minnen av fotboll går långt ner i barndomen. Alexander Axén är ständigt uppkopplad på fotboll. Han är tränare och coach ända in i märgen – och själva livet.

– När jag och sambon Lina är ute och går kan hon plötsligt fråga mig vilken hörnvariant jag är inne i. Hon känner mig så väl.

Han ser lite skamsen ut och berättar om sin kamp för att leva mer här och nu och för att bli en bättre farsa för sina döttrar.

– Jag tycker så klart att jag blivit bättre.

Alexander Axén utstrålar både värme och en aning otålighet när han pratar om familjen. Det privata är ingen allmänning med tillträde för journalister.

Också avkoppling är lika med fotboll för honom. Andra kan ge sig ut i skogens tystnad och uppnå sänkt blodtryck vid åsynen av ett guppande flöte.

– Att sitta och fiska skulle jag bli tokig av, tror jag. Jag blir jätterastlös om det inte händer saker. Att titta på fotboll ger honom ro. Och musiken – han är synthare – föder sköna känslor hos honom.

Alexander Axén är uppvuxen på norr. Hans fotbollssaga började när han var sex och hans far ringde till Arvi Taaler i ÖSK. Åldersgränsen var sju och det krävdes lite övertalning och extra intresse för att unge Axén skulle få börja sin fotbollsskolning. Christer Fursth lyckades också med det konststycket. Och så kom det sig att denna duo född 1970 hamnade bland 1969:orna.

En sommar efter nian hände det. Genetiken spelade honom ett spratt. Den toksnabbe etthundrasextiofyra centimeter korte mittfältaren, lite rädd i närkamperna, drog iväg på längden och la på kilon. På vägen hängde varken fin- eller grovmotorik med och fotbollen blev en okontrollerbar sfär.

– Jag la av ett helt år – och fick sedan börja om i en helt ny spelarkarriär.

Från en ytterlighet till en annan: ynglingen var nu stor och långsam och karakteriserar sig själv som en hård spelare med en ganska bra passningsfot.

Han gick till Rynninge IK, en klubb som han senare återvände till som tränare. Spelarkarriären kröntes med en backplats i BK Forwards Superettanlag under ”fotbollsprofessorn” Benny Lennartssons ytterst noggranna ledning. Det var ett viktigt möte. Benny är än i dag en mentor och vän som han jobbade ihop med under ett år i Norge.

– Jag var tuff, nästan farlig ibland, för att skaffa mig ett övertag på yttern. Det var för att hinna med. Man kan inte vara snabbare än man är.

Backen versus yttern. En av fotbollens klassiska tvekamper.

– Det gäller att smacka på yttern ordentligt i början. Och göra klart för honom att det kommer att göra ganska ont den här eftermiddagen.

Standardtaktik 1 A för backar: tuffa tacklingar direkt följda av ett ”generöst” anbud.

– Om du slår tidiga inlägg kommer du att se ganska bra ut. Och då kommer jag att se ganska bra ut. Men börjar du dribbla …

Det finns ett aber, för somliga yttrar gillar adrenalinpåslaget och blir bättre. Då är dags för en mer subtil och vänlig störningstaktik.

– Du har så snygga skor, sa jag. Du är så bra, sa jag. Då kunde dom inte bli arga. Det gällde att hitta ett övertag eftersom varje närkamp kan vara matchavgörande.

Även om backen bryter nio av nio rundingsförsök, men yttern kommer förbi honom den tionde gången och levererar ett inlägg som resulterar i mål, får backen efteråt veta att han hade problem på sin kant.

Människor utanför fotbollen ställer sig nog frågande till den tuffa attityden och den mentala tuppfäktningen. Den ligger en bit från medelklassiga manér. Och attityden kommer inte därifrån heller utan den talar engelska med lite cockney i tonen. Fotbollen är aggression och kamp och kommer från England, där arbetsklassen på 1800-talet övertog den från de snobbiga internatskolorna där fotbollen såg som härdande för unga gentlemän.

Alexander Axéns fotbollsfilosofi är lika engelsk som fish and chips med en pint bitter. Serverad i tidningspapper. Men djupt känd. Hans ”universitet” var lördagarnas engelska fotboll på Sveriges Televisions Tipsextra. Dess storhet under 70- och 80-talet går inte att förklara för alla mediedopade sentida barn.

– Engelsk fotboll är överlägsen och har alltid varit det. Där har du alltid hundra procent insats. Och passionen runt en match i England – den finns inte någon annanstans.

Därmed basta. ”Insats” är ett heligt ord för tränaren Axén. Hans kärleksfulla totala anglofili är ett återkommande tema. Den som inte håller med har aldrig varit på en engelsk match och upplevt passionen och vad den betyder för människor på och vid sidan av planen. Han lyfter också fram speeden och den funktionella tekniken. One touch i fart är rättesnöret sedan gurun Bill Shankleys mytiska dagar i Liverpool.

Axén har gjort mer än 100 matcher live i England. Nu senast on tour med tränarkollegorna i ÖSK till Southampton, där hans favoritlag kämpar i Premier League. Storbritanniens bäste spelare genom tiderna, här tvekar han lite, är enligt Axén Matthew Le Tissier, kallad Le God. En lite trivselviktig, aningen oengelsk, offensiv mittfältare med en magisk högerfot som trollade fram många vackra mål och levererade smörbollar under en lång karriär i högsta divisionen för Southampton till strax efter millennieskiftet. I dag är han tv-kommentator.

Axén gillar också ”Dirty Leeds”. Hans fotbollsideologiska tyngdpunkt ligger nog i den andra divisionen – The Championship. Han berättar om hur han träffat en före detta målvakt i Millwall, en Londonklubb med proletära skotska anor, som i sin tur berättade att de hårdföra supportrarna bjöd spelarna på en öl en enda gång. Det var när Millwall för första gången gick upp i högsta serien. Axén gillar den kärva tonen och den minimalistiska gesten.

– De gjorde sitt jobb på planen. Arbetare, precis som åskådarna som gjorde sitt jobb och la undan av sin lön för att gå och se sitt lag.

En attityd och klassamhörighet som i dag är överspelad i underhållningsindustrins Premier League – men som har lämnat spår här och var i de mindre klubbarnas supporterkultur.

Han hämtar kraft och energi ur engelsk fotboll. Han står i grunden med tränarikonen Brian Cloughs ord för ”en bra, ren, hederlig fotboll”. På gränsen i tacklingarna. Men inga dumheter vare sig på plan eller läktaren.

Axén gillar dock all fotboll. I Italien är det Juventus som gäller.

– Juventus har alltid varit ett lag. Oavsett hur stora lagets stjärnor varit har de alltid anpassat sig till laget.

Det är spelarnas drivna taktiska kunnande både i anfallsoch försvarsspel och deras förmåga att snabbt byta spelstil han fascineras av. Där finns det mycket att lära sig. Men till Barcelona har han en kluven inställning.

– Barcelona har tagit fotbollen till en nivå som är sjuk. Dom som säger att Barca är tråkiga har fel. Dom menar egentligen att laget är för bra. Det spelar nästan ingen roll hur man spelar mot dom. Dom bestämmer ändå. Man hoppas nästan att Xavi och Iniesta ska sluta.

Det är i praktiken bara två lag som kan vinna spanska ligan: Real eller Barca och med trean fyrtio poäng efter. Ingen kamp, mest uppvisning.

Axén tycker att det finns tecken på att utvecklingen mot några få totalt dominerande lag har avstannat i Premier League. Det kan diskuteras. Mest av allt gillar han den engelska attityden.

– Om Leyton Orient skulle få besök av Barca skulle supportrarna säga: Det är ett bra lag men vi tar dom på hemmaplan.

Leyton Orient FC från östra London har länge hållit till i ligans lägsta serier men supportrarnas optimism och kärlek till laget platsar i högsta divisionen.

Underdogen som morrande avancerar i en cup eller seriesystemet, på tvärs mot marknadens lagar, håller liv i en av fotbollens viktigaste myter. The Giant Killer strikes again: Vi vet att det här är svårt men tillsammans kan vi lyckas. Vi måste jobba på gränsen och odla vår vinnarinstinkt.

Alexander Axén känns självklar som tränare på Behrn Arena. Också för ÖSK-supporters och Kubanerna. Hans uppgift är individuell spelarutveckling, det som en huvudtränare har svårt att hinna med. Han är totalt hängiven sin uppgift.

– Det är insatsen i varje träning som har betydelse, inte mängden. Jag vill ha folk som brinner och som vill och kan göra mycket för att vinna. Tryck upp ditt tänk – det är det som är insatsen.

Han tillåter inga bekvämlighetszoner eller intellektuell lättja. Han vill sälja in sitt kunnande och sin lidelse för att få spelarna intresserade och självgående.

– Man måste jaga spelarna för att dom ska utvecklas, pressa på för att få dom att producera och gå ut och tävla varje dag. Det är dom inte vana vid.

En del vill gömma sig i kollektivet. Det är fotbollspelarnas dilemma. Det är inte okej att hålla sig undan och stiga fram när man känner för det.

Och han accepterar inte klyschan att alla kan tillåta sig en dålig dag. Se på en pilot! Var och en har ett ansvar att köra på även om man inte är i form. Dagarna kan var bättre och de kan vara sämre. Men det är åter den egna insatsen som avgör utfallet. Han menar också att fotbollsspelare är lata i den meningen att en match inte ligger nära någon totalprestation.

– Man blir aldrig så jävla trött att man blir helt slut. Men spelarna tror det, men vi är inte nära någon prestationsvägg.

En spelare springer cirka 1,2 mil på en match på 90 minuter. Men bollen är i spel i bara 60 minuter och dessutom är det en kvarts paus. Han gillar att jobba med statistik.

Axén glömmer inte människan för fotbollsspelaren.

– Jag vill komma spelarna så nära att de kan säga vad som helst till mig. Utländska spelare kan ha lite problem med det. De vill inte verka svaga och tala om att de inte mår bra.

Det är mycket lättare att hitta lösningar om man känner spelarna.

En del av sitt humanistiska credo har han utvecklat och tagit med sig från skolan där han arbetat med killar med problem.

– Det är mycket närmare att träna ett fotbollslag och att vara i en skolklass än många tror. Det finns problem på bägge ställena. Den fråga jag ställer mig är hur man får ut det mesta av alla. Det är alltid det som drivit mig. När folk säger att han eller hon går det inte att få ordning på, då har startskottet gått för mig.

Han är medveten om att det är tidskrävande inställning men är ändå villig att fortsätta arbeta med en spelare så länge han ser framsteg. Axén har fått rykte om sig att ha bra hand med ”speciella” spelare. Av somliga kallade ”idioter”. De kan höra av sig till honom och be honom att ta dem under sina vingars beskydd.

– Om du bjuder in en spelare så kan du inte säga nej till honom. Det innebär att han skulle kunna ringa dig mitt i natten och säga att nu är det si eller så. Då kan du inte säga att du är trött.

Han pratar fortfarande med spelare som han tränade för fem, tio år sedan.

– Men när vi kliver in på kritan då är det fotbollen som gäller. Jag vill kunna ha två sidor, för det är två sidor av de här människorna, fotbollsspelaren och människan, och jag vill få ut det mesta av dem.

Axén suger i sig kunskap. Han gör studiebesök, diskuterar med andra tränare – och läser. Och försöker hela tiden hitta lösningar i sitt fotbollslaboratorium.

Han var nyligen på studiebesök i PSG i Paris med Benny Lennartsson och tränarföreningen. Han skulle själv föreläsa och fick samtidigt tillfälle att bekanta sig med nya idéer om vikten av att inte ta ut för många löpsteg av spelarna på träningarna när det är tätt mellan matcherna. För att inte orsaka bristningar i onödan. En verklig djupanalys. Idéer som bygger på Chelseas och PSG:s performance manager, nutritionisten Nick Broad som tyvärr nyligen dog i en bilolycka.

– Jag läser mycket biografier, mest om tränare men också om spelare. Mest men inte helt från fotbollens värld. Mourinho är intressant liksom Arsenal-legenden George Graham.

Just nu läser han en bok om Barca som går Pep Guardiola in på livet. Man kan lära sig av alla biografier. Små tankegrejor, med hans ord, som kan vara till nytta med viss tillpassning. Han är väl medveten om att det som fungerar i Spanien kanske inte fungerar i Sverige.

Alexander Axén har gått igenom ekluten och lärt sig mycket under sina allsvenska tränarår sedan starten tillsammans med Sixten Boström i ÖSK 2008. Otryggheten är en del av tränarens liv.

– Det är sjukt men man vänjer sig. När vi tränare träffas talar vi inte längre om att få sparken utan när vi ska få sparken. Det säger mycket om branschen.

Men nu känner han reglerna och villkoren. De första årens osäkerhet om den egna kapaciteten är över.

– Man lär sig mycket om sig själv och hur man ska tackla problemen. Nu vet jag att ingenting kan röra mig längre. Nu är jag säker på mig själv. Under turbulensen i GAIS valde jag att hoppa av för att inte vara otrogen mot mig själv. Men jag vet att jag är en bra tränare. Jag har inte så mycket att bevisa för andra. Jag vill bevisa det för mig själv.

I likhet med sin mångårige mentor Benny Lennartsson är Axén en i viss mening intellektuell tränare som drivs av inre värden och en outsläcklig passion för spelet fotboll – och ledarskap. Han har också fått lära sig att gilla läget när det gäller bristen på kontinuitet i spelartruppen. Att alltid försöka ligga flera steg före och planera för luckor i truppen genom att arbeta nära agenter som han har respekt för.

Att hitta rätt spelare till rätt pengar och passa in honom i truppen är en svår uppgift. Också om man har en stor plånbok, för att inte tala om när den liten. Dessutom är det långt från alltid tränaren har makten i den processen.

– Alla kan ju fotboll bättre än en tränare.

Den enda ironi han kostar på sig under samtalet.

I början tänkte Axén inte så mycket på att han med ens var en offentlig person. Han gjorde gästspel som kommentator i både Canal+ och Viasat där han slog an och i utbyte fick insikter i medietänket. En tränare som inte idisslar ”vi-tar-en-match-i-taget” utan faktiskt säger någonting är guld värd för underhållningsvärdet – och intresset. En av hans döttrar, som gjort ett hopplöst besök med honom på stan, fick honom att inse att han var en kändis som alla kunde störa och tillskansa sig en bit av. Den insikten ledde till att han inte tagit en öl offentligt i Göteborg på fyra år. Delvis av respekt för supportarna; han var GAIS-tränare dygnet runt. Överallt lurar twittrare, facebookare, mobilkameror och människor med färdiga åsikter om honom beredda att misstolka varenda sak han gör.

– Man får verkligen tänka sig för.

Sedan 2009 läser han inte längre sportsidorna. Han får strategisk information av en ställföreträdande läsare om det han behöver veta för att kunna stötta och utveckla spelarna optimalt. Och att studera serietabeller är en distraherande styggelse, det är slutställningen som räknas. Alltså ger han rött kort för två tidstjuvar. Samtidigt en åtgärd för att befrämja en utsatt tränares mentalhygien.

Alexander Axén tillstår att han är ganska smal vid sidan av fotbollen. Men där är han desto djupare både i kunnande och engagemang.

(Visited 393 times, 1 visits today)

NYHETSBREV

Det senaste om Örebro. Direkt till din epost. Anmäl dig till vårt nyhetsbrev.

Labero On Fire
Örebro ölhall-2
Nollnitton online banner

NYHETSBREV

Det senaste om Örebro. Direkt till din epost. Anmäl dig till vårt nyhetsbrev.

Skip to toolbar