Gillar du en bra spökhistoria? Du är inte ensam, åtminstone inte om man ska döma av den popularitet som spökpodden Creepypodden nått. När mannen bakom podden, Jack Werner, var på besök i Örebro passade vi på att ta ett snack med honom om vår fascination för det övernaturliga.
Creepypodden som idé pitchades för Jack Werner under våren 2015. Året innan hade han precis kommit ut med boken Creepypasta som i sin tur plockade det bästa från bloggen Creepypasta.se.
– Jag var med några gånger i Morgonpasset i P3 och berättade spökhistorier och varje gång steg engagemanget från lyssnarna som hörde av sig med egna historier. Vi upptäckte att det fanns ett behov av det här så vi började med fem avsnitt. I år kommer vi nog producera avsnitt året ut. Så länge det funkar så rullar det på.
Och det funkar uppenbarligen fortfarande. Enligt en sifoundersökning som offentliggjordes i slutet av förra året är Creepypodden den sjunde största podden i Sverige med uppåt hundratusen lyssnare varje vecka. Det är uppenbarligen något med spökhistorier som lockar även i dessa upplysta tider.
– Jag fick mycket mejl från lyssnare redan från början och jag märkte snabbt att deras bidrag kom i två varianter. Antingen berättar de om något som hänt dem. En spökhistoria i podden har kanske påmint dem om något och resultatet blir en slags anekdotform. Den andra varianten är de som har en slags litterär ambition.
Jack förklarar att förutsättningen för Creepypodden är att gå in i det med inställningen att allt som sägs är sant, annars funkar det inte. Han tar ingen plats själv utan låter berättelserna, lätt dramatiserade, stå i centrum.
– Många skräckpoddar är med skådespelare som ofta spelar över. Med Creepypodden vill vi att lyssnaren själv ska få känna och reagera. Det handlar om att sätta lyssnaren i rätt stämning. Andra typer av program i stil med Det okända på tv söker ofta förklara det kusliga som händer. Man letar belägg för det som händer istället för att bara låta publiken dra sina egna slutsatser. Hur bra en historia än är, är den sällan bättre än lyssnarens fantasi, slår han fast.
Av den anledningen lyfter han fram mystiken som en viktig del i en bra spökhistoria. Det blir sällan bra om man likt Dorothy i Trollkarlen från Oz drar undan skynket och hittar en förklaring.
– Jag har ju läst många historier på nätet som berättas vidare på bloggar och i olika forum. Det jag funnit är att om man gräver sig in till kärnan, till ursprunget, så hittar man oftast en svettig kille vid ett tangentbord. Och det är inte så kul. Liknelsen med Trollkarlen från Oz är bra, han var ju också en svettig kille bakom skynket, säger Jack och skrattar.
Han berättar att han läser ett dussintal mejl från läsare varje vecka. Med tiden har han lärt sig att snabbt identifiera saker som gör det till en bra spökhistoria.
– Jag letar efter saker som bör finnas med och gör de det så vet jag att lyssnarna kommer att gilla historien. Ett varningstecken är exempelvis om de börjar med ”Jag har aldrig trott på det övernaturliga men…” eller om de börjar med ”Jag har alltid trott på det övernaturliga…” Det är inga bra öppningar.
Finns det några spökhistorier som fått dig att undra om det finns någon sanning bakom?
– Inte direkt, men därmed inte sagt att jag inte vaknar till ibland. Några lyssnare skickade in en länk till någon slags sida om schamanism. Där skrev författaren Erik Kuoksu spöknoveller som bottnade i mysticism och Norrbottnisk historia. Hans noveller hade bara publicerats i små tidskrifter där uppe, ingen annanstans. Jag ringde upp honom och frågade om vi fick använda ett par av dem i Creepypodden och det fick vi. Jag fastnade för hans värld med mycket samisk kulturhistoria och den ger mig nästan en Sagan om ringen-känsla. Hans noveller vaknar jag till av.
Har du fler exempel?
– Det är spännande när personer oberoende av varandra berättar samma historia. I ett avsnitt av Alex & Sigges podd berättar de om hur de åkte bil och såg en slags apuggla mitt på vägen. Vi fick mejl från lyssnare som berättade att de sett precis samma sak.
Hur ser framtiden ut för dig och Creepypodden?
– Det senaste halvåret har jag varit upptagen med att skriva på en bok, det är därför vi bara gjort två avsnitt i månaden. När jag är helt klar med den kommer vi nog skruva upp intensiteten. Så länge tillströmningen av nya lyssnare är god så fortsätter vi. Men det är svårt. När lyssnarna har hängt med i ett år så förstår de min smak och börjar se upprepningar. Det kan stå i vägen och jag vill gärna upptäcka mitt bäst före-datum innan det passerats. Vi kanske siktar på att göra 100 avsnitt och sedan får vi sätta oss ned och utvärdera om vi fortfarande håller kvaliteten. Men så länge historieberättarna finns vill jag fortsätta berätta.
Du hittar alla avsnitt av Creepypodden här.
