Detta är en annons. +18, stodlinjen.se
Om man mäter framgång i Eurovision i antal segrar är det Sverige och Irland som ännu sitter högst på tronen. Sveriges segerrad sträcker sig från ABBA med ”Waterloo” 1974 till Loreens ”Tattoo” 2023. Irlands storhetstid var mer koncentrerad, däribland med den anmärkningsvärda sviten av tre raka segrar på 1990-talet. Inför 2026 års upplaga ligger båda länderna jämsides i vinsttoppen.
Steget bakom topptronen
Precis bakom dem finns ett nästan lika imponerande skikt av Storbritannien, Frankrike, Luxemburg och Nederländerna, alla med fem segrar var. Men de har nått dit på väldigt olika sätt.
Frankrike byggde sitt rykte tidigt och vann tre gånger redan under tävlingens första sju upplagor, vilket gav landet en nästan fastgjuten position i Eurovisionhistorien. Luxemburg blev ett av tävlingens klassiska vinnarländer, trots sin småskalighet, med sina vinster mellan 1961 och 1983. Nederländerna, i sin tur, har sin senaste seger färsk i minnet för många med låten ”Arcade” 2019. Storbritannien hör också till den absoluta toppen i ren pokalskörd, även om landets senaste seger ligger så långt tillbaka i tiden som 1997.
Sedan kommer nästa grupp som börjar med Israel som är ensamma om att ha rott i land fyra vinster. Därefter följer ett kluster länder som alla har plockat hem tre vinster vardera: Österrike, Ukraina, Danmark, Norge, Schweiz och Italien.
Framgång mer än förstaplatsen
Förr samlades mycket av framgången hos ett fåtal västeuropeiska länder. I den modernare eran har vinnarna blivit fler och makten mer utspridd. Det gör också att frågan om vilket land som är mest framgångsrikt egentligen har två svar. Både hur många segrar ett land har kammat hem och vilket avtryck det har gjort på tävlingen.
Ser man till historisk tyngd är Irland tveklöst Eurovisionadel. Det beror på att inget annat land har haft en lika tydlig period av dominans som Irland hade under sent 1980-tal och tidigt 1990-tal. Men ser man till helhetsmässig slagkraft är det svårt att komma runt Sverige. Sverige har inte bara samlat ihop sju segrar utan har lyckats åstadkomma dem i helt olika epoker. På 1970-, 1980-, 1990-, 2010- och 2020-talen. Det säger något om förmågan att hela tiden anpassa sig till vad Eurovision är just då, vilket är en annan sorts styrka.
Frankrike och Luxemburg berättar i sin tur om hur starka vissa länder var i tävlingens tidiga år, när Eurovision stämningsmässigt ännu hade lite av en nationell högtidskväll över sig. Nederländerna illustrerar sedan en typ av närvaro som då och då blommar ut i en fullträff. Och Storbritannien, som inte har nått hela vägen på länge, är ett land som slutat på en andraplats rekordmånga 16 gånger, vilket inte heller ska förringas.
Det spännande med just Eurovision är att historien är under ständig omstöpning. Ett enda år kan rita om hela hierarkin. Österrike gjorde det 2025, Nederländerna 2019, och Ukraina tog sig snabbt upp bland vinnarnationerna genom att vinna första gången redan 2004, bara ett år efter sin debut i tävlingen.
Det finns något kittlande i att tabellen aldrig är helt stängd i Eurovision. Det är en tävling där historien hela tiden väntar på att skrivas om. Det märks inte minst i hur statistik, förhandsanalyser och odds inom online betting snabbt förändras när ett land plötsligt går från outsider till maktfaktor. Kanske är det just det som gör statistiken så lockande. Den är både tung av tradition och full av möjligheten att förändras på en enda kväll.
Men än så länge gäller ändå att om man vill veta vilka länder som verkligen format tävlingens historia så gör man rätt i att börja med Sverige och Irland och arbeta sig nedåt. Ser man sedan till genomslag och förmågan att prägla tävlingen behöver fler länder räknas in. Då handlar det inte bara om vem som vunnit mest, utan om vilka länder som har fått Eurovision att kännas som just Eurovision. Och där är konkurrensen ännu hårdare.