Att styla hemmet behöver inte bli en dyr historia. Gamla prylar uppfyller kraven minst lika bra som nya. Campus gjorde en djupdykning och upptäckte att mycket går att förändra med små medel.
Det finns flera vinster med att handla second hand, andrahandskonsumtionen tär inte på miljön, grejerna är nästan ofattbart billiga och räkna med att du kommer vara unik eftersom sakerna som säljs är udda, bokstavligt och bildligt. För många studenter är pengar ständigt en bristvara och då vill man inte lägga alltför mycket stålar på att inreda korridorrummet eller vad som i många fall är den första lägenheten. Speciellt när flyttlasset kanske ska vidare till annan ort efter examen.
Vissa tycker att det stora möbelvaruhuset med fyra bokstäver har bra priser i jämförelse med många andra butiker, men det slår knappast en begagnad säng för 300 kronor. Ingen ser ju ändå hur stommen ser ut under det snygga överkastet.
Myrorna är en av de äldsta organisationerna som tar emot begagnade kläder, möbler och husgeråd i landet. I över hundra år har överskottet av försäljningen investerats i Frälsningsarméns olika hjälpprojekt där pengarna bland annat går till stödboende för ungdomar i Sverige och ett skol- och behandlingshem i Lettland.
Dessutom används en del av resurserna för att starta nya verksamheter under 2010. Kläder som sorteras bort från den inhemska marknaden blir bistånd i andra länder. Det nytända intresset för second hand hos svenskarna har inneburit en enorm skjuts för handeln. För tio år sedan levererades cirka åtta ton klädesplagg i veckan till sorteringen, medan den siffran i dag är dubbelt så stor. Mycket har hänt på relativt kort tid, däribland ett ökat intresse från studenternas sida. Något som Vinay Dhokea och Anette Klockare på Myrorna i Örebro uppmärksammat.
– När det gäller möbler och prylar så säljer vi väldigt bra av sånt som är från 50- och 60-talet, medan kläder är mer 80- och 90-tal. Där kan man säga att det skett ett hopp. I augusti och januari har vi jättebra försäljning av möbler, då är det många studenter som kommer för att inreda sina rum. Vissa köper tavlor och gardiner, medan andra satsar på husgeråd som serviser och bestick. Fast lampor är något som alla studenter köper. Det vill man inte lägga en massa pengar på. En annan typisk grej är att ha en eller två udda köksstolar. Jag har varit på campus och ofta finns det en säng och ett skrivbord. Då kanske man vill ha några stolar om det kommer kompisar på besök, säger Anette Klockare.
Myrorna i Örebro har en yta på nästan 1800 kvadratmeter. Här finns avdelningar med: glas, porslin, el, möbler, textil, böcker, tavlor och ett medierum med skivor och filmer. Nästan allt går att sälja, med vissa undantag. På en lapp i sorteringen står det att exempelvis uppstoppade djur som är fridlysta och knivar avböjs. De sistnämnda på grund av ökad rånrisk och för att någon inte ska skada sig. Men annars ringer folk och vill göra sig av med det mesta som anses förbrukat, dock måste sakerna och plaggen leva upp till tre kriterier. De ska vara hela, rena och säljbara. Anledningen är att Myrorna själva varken har tid eller möjlighet att tvätta stora volymer av kläder eller laga alltför trasiga föremål. Däremot åker man ut till bostäder och hämtar möbler gratis.
– Folk kan ringa och fråga om vi tar emot badkar, då säger vi att det beror på hur det ser ut. Sedan har vi fått in två bilar under de 15 åren som jag jobbat här och båda såldes, berättar Vinay Dhokea medan Anette Klockare fyller i:
– Jag vet att vi har fått in en vedeldad kamin. Det kommer in saker hela tiden, men två gånger om året när vi byter ut sortimentet från vinter till vår och sommar till höst, då brukar folk hålla ögonen extra öppna, men för att hitta de bästa fynden gäller det ändå att vara här ofta. Den självutnämnda second hand-experten Ami Larsen brukar gå en runda lite då och då. Redan som barn följde hon med sin mamma på jakt efter billiga grejer, ett intresse som hållit i sig. Först låg fokus på kläder, men när extraknäcket under tonåren gav utdelning inhandlades porslin i enorma mängder. Hon säger att hon inte vet hur många tekannor som samlats på hög genom åren, men försäkrar om att ingenting slängs. Allt sparas till den dagen det finns tillräckligt med utrymme i en bostad för att förvara sakerna på ett ställe.
– Jag har åtta syskon och vi var jävligt fattiga. På den tiden var det inte hett att handla i begagnataffärerna, men det var hur billigt som helst. Vi hade inte råd att köpa Levi ́s jeans eller Impulskläder på H&M. Man fick ta det som fanns på Myrorna, ofta modeller som var gamla och som ingen använde. För mig handlar det om att jag alltid har anpassat mig och det har alltid varit roligt. Jag tycker inte att man känner sig älskad när man går in på IKEA, säger Ami Larsen väldigt bestämt samtidigt som hon firar av ett leende och sätter sig i en plyschfåtölj.
Ur en ljusblå kanna serveras te. Första klunken smakar bekant – saffran. På bordet står tre olika koppar. De matchar varken med kannan eller med varandra. Det är en verklighet långt ifrån hetsen med de senaste trenderna i butikerna på Drottninggatan. Ami välkomnar alla prylar, hela eller med små skönhetsfläckar.
Det verkar inte finnas någon ände på gästfriheten.
– Allt av Stig Lindberg är så jävla dyrt, det går inte att köpa. Men den här skålen hittade jag för bara 40 kronor på loppis. Den är bara jättelite naggad i kanten. Jag har alltid saker som jag har hang-ups på. Just nu är det industrilampor från 1920-talet, men de är tyvärr rätt dyra. Second hand är för mig bättre än porr … i alla fall standardporr! Något som jag verkligen samlar på är porslinsfigurer i form av gulliga djur. Bambi kom in i mitt liv en dag när jag cyklade förbi Kupan och såg världens finaste 40-talsbambifigur. Jag gick in och frågade: ”Vad tar ni för bambin i fönstret?” Den kostade bara en tjuga. Efter det blev det en styggelse, en sjukdom som tagit över. Min samling är inte stor, men exklusiv. Det är bara top notch-bambis, intygar Ami Larsen.
På Nygatan i Örebro ligger ovan nämnda Kupan. I själva verket är det tre butiker som drivs av Röda Korset. En med kläder, en med husgeråd och en tredje med möbler. Alla textilier som lämnas här tvättas, stryks och viks för att sedan säljas.
Det som går att laga fixas. Volymer med saker som kommer in är ibland så stora att de skickas vidare till ”kupor” i Hallsberg och Askersund. Strax innan jul tog Röda Korset emot flera hundra kartonger med ljusstakar, tomtar, dukar och liknande. Gunilla Hedberg trodde att det skulle bli mycket över, men några dagar efter nyår är hyllorna långt ifrån välfyllda. Allt sålde slut och försäljningsrekordet från förra året ersattes av ett nytt.
– Varje månad skickar vi pengar till Röda Korsets olika projekt runt om i världen. Helst av allt vill vi skicka just pengar, då kan man lättare investera i sådant som behövs på plats. Om man skulle transportera föremål och möbler över gränserna så blir det väldigt dyrt med alla avgifter. Under 2009 gav vi pengar till ambulanser vid Gazaremsan och för bekämpning av hungern vid Afrikas horn bland mycket annat. Det gäller att varorna som kommer in till oss hela tiden byts ut, för att man ska samla in så mycket pengar som möjligt, därför rear vi ofta. Som medlem i Röda Korset handlar man dessutom för halva priset en gång på våren och en gång på hösten. På marknadsafton har vi halva priset på allt, då är det kö redan när vi öppnar, förklarar Gunilla Hedberg.
Förr i tiden när det mest jobbade medelålders tanter regerade de plisserade kjolarna. I dag är arbetsteamet mycket mer blandat och bredden på varorna är också större än tidigare. Studenter kan därför hitta både gamla och nya saker att inreda sina hem med och för 150 kronor levereras allting till dörren.
– Det blir ju väldigt lätt att variera olika stilar när man handlar billigt på second hand. Sedan finns det dem som säljer tillbaka grejerna när de flyttar eller säljer det billigt till nästa person som tar över rummet. Förutom inredning så är det en hel del folk som kommer hit om de behöver kläder till en 70-tals eller 80-talsfest. Man hör hur de fnissar och skrattar och verka tycka att det är kul. För Ami Larsen är det snarare en slags besatthet och hon liknar sig själv vid en extrem materialist. Minnet av smärtan i kroppen och själen sitter fortfarande kvar när hon som barn råkade tappa bort saker. Det är kanske där drivkraften har sitt ursprung. På frågan om det finns något hon saknar svarar hon blixtsnabbt:
– Jag är alltid på jakt efter den snyggaste Chanel-kopian, handväska alltså. Jag skulle aldrig lägga pengar på en äkta. Inte ens om jag hade det, det är sjukligt på något sätt. Det är ingen sport att gå i vanliga affärer, där finns ju allt redan, säger Ami Larsen.
De viktigaste tillhörigheterna ligger i kartonger och kläderna är mosade i svarta plastsäckar. Snart flyttar Ami Larsen till kopiornas förlovade nation, Thailand. Och vem vet, den perfekta fejkchanelväskan kanske väntar på sin nya ägare i en stor hög av grejer på ett soligt torg i Bangkok.
