För tre år sedan blev Neimy ett av webbmagasinet Hymns “Veckans fynd”. Sommaren 2018 fick hon oss att gå runt och gunga skönt till King harvests fina klassiker “Dancing in the moonlight”. Nu är Neimy redo att släppa sin debut-ep – och ta steget från Örebro ut i världen.
Du har garanterat hört den, den sköngungande covern på ”Dancing in the moonlight” från Jübel ft. Neimy. Trots att den släpptes för två år sedan dansar den fortfarande världen runt på sitt segertåg.
– Den lever sitt liv än idag. Den går väldigt bra i UK nu, och det efter två år, så det är verkligen kul att den lever vidare, berättar Ellen Falkås a. k. a. Neimy, när vi når henne på telefon nere i Halmstad.
Neimy är där tillsammans med sambon och låtskrivarpartnern Eric Wictor för lite efterlängtat miljöombyte. Till vardags bor de båda nämligen i Örebro sedan några år tillbaka.
– Jag hamnade i Örebro via sambon som sökt in till Musikhögskolan där, säger hon och konstaterar sedan att de båda varit örebroare i fem år nu.
Eric avslutade sin utbildning för två år sedan och därefter har de båda jobbat med musik på heltid. I Örebro har de bland annat jobbat en del med studion Radio addict vid Järntorget men många andra samarbeten har de hittat i såväl Stockholm som utomlands.
Ellen växte upp i Nossebro, sju mil nordost om Göteborg. Orten är för de äldre musikintresserade kanske mest känd för postorderföretaget (numera webbutiken) Ginza som bland annat sålt musik till svenskarna under imponerande sex årtionden. Nu har orten alltså exporterat en annan typ av musikprodukt.
Ellens uppväxt präglades ganska mycket av musik då såväl hennes föräldrar som hennes bror spelat mycket musik. Men till skillnad från många andra som stått och mimat framför spegeln var aldrig drömmen att bli artist, det som lockade var istället att skriva musik.
– Nej, jag drömde aldrig om bli artist. Jag tycker att det är lite läskigt, men låtskrivare har jag alltid velat bli. Det började med att jag och min sambo började skriva en del och skicka ut demos till olika dj:s. Det visade sig att de ofta ville ha kvar min röst så då skapades mitt artistprojekt, kan man väl säga.
Foto: Tomas Karlsson
Att spela in egen musik under ett artistnamn istället för Ellen var rätt givet, vilket hennes nuvarande PR-agent förmodligen är rätt tacksam för. Namnet hittade hon i släktträdet där Neimy är ett gammalt släktnamn på hennes mormors sida. Idag kan hon visa upp ett cv med samarbeten med en lång rad artister som Lucas Estrada, Alex Schulz och inte minst då Jubël där samarbetet resulterat i låtarna “Illusion” och inte minst jättehiten med nygamla “Dancing in the moonlight”.
Neimys egen musik rör sig mest i gränslandet kring elektronisk pop men bottnar ofta i en hel del klassisk singer-songwriterstil, något som förmodligen har en hel del att göra med den musik hon växte upp med hemma i Nossebro.
– Jag lyssnade väldigt mycket på ett danskt indierockband som heter Mew, de är jättehäftiga, men annars var det mycket singer-songwriter hemma. Det spelades väldigt mycket Bob Dylan, Neil Young och sådana artister. På nåt sätt har jag fått med mig berättandet från dem, för om vi sätter oss ned och skriver blir det många gånger till gitarr eller piano först och det blir ofta väldigt avskalat.
Neimy nämner också den norska elektropopartisten Sigrid men medger samtidigt att hon får minst lika mycket influenser från äldre musik som den moderna.
– Jag älskar mycket olika musik, både nu och då. Sigrid är verkligen en fantastisk artist men sitter man och gör en låt så kan det vara najs att gå tillbaka i tiden och se vad de gjorde då, förklarar hon.
Och Neimys tveklöst största framgång så här långt – “Dancing in the moonlight” – får sägas vara ett rejält stycke ‘förr’ då den i sitt original kom 1972. Den fick nytt liv i början av 2000-talet tack vare det engelska rockbandet Toploader innan Jubël ft. Neimy släppte sin version.
Även om det var ett par år sedan vi hörde den som mest i den här delen av världen så lever låten fortfarande i bland annat Storbritannien. I slutet av juli gick låten in på första plats på den brittiska radiolistan. Antalet strömningar sedan släppet på Spotify överstiger 110 miljoner med råge och när de här raderna skrivs har den avancerat upp till plats 16 på den brittiska singellistan.
– Vi hade gjort en annan låt ihop tidigare, mitt andra låtsläpp – “Illusion”, och redan då hade de en idé om att göra den här covern. Men den låg faktiskt på is ett bra tag, säger hon.
Jubël satt på inspelningen under flera år innan de spelade upp den tillsammans med andra låtar för en engelsman. Han tyckte att den var för bra för att ligga gömd så Jubël dammade av den igen sommaren 2018.
– Den sommaren så sa de att “nu kör vi”. Så vi spelade in ny sång och så släppte vi den på ett UK-bolag. Och nu har den sålt guld och platina i flera länder och vi har fått bra support överallt.
Men du vill helst vara låtskrivare i första hand och du verkar ha haft fullt upp med att skriva en hel del åt andra artister – både svenska och utländska. Är det därför din egen debut-ep kommer först nu?
– Ja precis, det är därför det dröjt med ep:n. Jag har ju fått ut mina låtar ändå genom alla samarbeten. Att släppa ep:n känns faktiskt lite läskigt, här är något som jag får stå för själv på egen hand.
Vad letar du annars efter i en collab?
– Jag letar efter att klicka med någon och att man förstår varandra. Jag och Eric har ju vårat melodispråk så när jag gör sessions vill jag lära mig så mycket som möjligt av den andra. Vi har jobbat så mycket över nätet med personer från olika länder. Då får man oftast en track skickad till sig och det kan gå rätt snabbt att jobba så. Det är så häftigt när man får en track som man blir helt kär i och då kan det gå fort att sätta text till den. Ibland ses man ‘IRL’ och då är det ofta en annan process där man är mer tydlig med vad man är ute efter, åt båda håll.
Så processen ‘IRL’ är mer tidskrävande?
– ‘IRL’ kan gå lika snabbt som över nätet precis som det också kan gå jättesegt. Eller så kan det gå segt till en början och sedan hittar man det. Man kan ha suttit en hel dag och så på kvällen så kommer det. Jag och Erik är sådana att vi inte vill lämna något förrän det känns rätt. Man sitter kvar och jobbar tills det blir något bra.
Foto: Tomas Karlsson
Ja, du skriver ju mycket ihop med din sambo Eric, hur funkar det att jobba och leva ihop med samma person?
– Det funkar förvånansvärt bra, men det är väldigt speciellt. Vi lever ju i vår musikbubbla så vi får jobba på att göra mer normala saker. Det kan vara lite påfrestande, men det går bra. Nu har det varit lite värre under Coronaperioden, man vill inte sitta isolerade. Vi är isolerade i musikvärlden i vanliga fall men det har varit extra mycket nu.
Är det svårt hålla isär jobbet och privatlivet? Kan ni släppa låtskrivandet ibland?
– Jo, man kan sitta vid frukosten och det kan vara svårt att inte tänka musik då. Därför är det skönt att komma hem till vänner och familj för då måste man prata om annat. Eric är sådan att han kan sitta lite när som helst och plinka och komma på idéer. Jag behöver vara i ‘feeling’, jag kan ‘dö’ lite emellanåt, men så kommer det plötsligt och då kan jag skriva.
Hur fungerar ert samarbete? Är det du som står för det mesta av texterna och han för musik/arrangemang?
– Vi gör allt tillsammans. Visst gör jag mycket av texten och han mer produktion, men sedan kan han komma med någon rad och börja leka med ‘prodden’. Och jag kan sätta mig och peta i prodden ibland, så vi kompletterar varandra bra.
Du har skrivit en del låtar på rätt så allvarliga ämnen. Ett par handlar om dysfunktionella förhållanden och din senaste singel “Like Tyson” tar upp psykisk ohälsa. Har du ämnet klart innan du sätter dig ned eller blir det stundens ingivelse?
– Oftast så kommer bara texten men många gånger påverkar soundet texten. Om det är en glad låt kan jag känna att den behöver lite tyngd. Och är den mer mörk med ‘molliga’ ackord så kan det bli tvärtom. Jag har nog en melankolisk ådra i mig.
Ja, för din senaste singel “Like Tyson” är ju en ganska uptempo, gladpoppig låt men med en betydligt allvarligare text.
– Ja, “Like Tyson” är lite sådan om man inte lyssnar på texten från början. Jag är en textmänniska och lyssnar alltid till texten, men jag har hört andra säga som du.
Är det egna erfarenheter du skriver om?
– Ja, det är egna erfarenheter, absolut. Sedan kan jag inspireras av folk i min närhet. Så visst är texterna självupplevda, men de kommer också från känslor jag upplevt genom andra. Det blir så med mycket vänner och familj som går igenom mycket, det är så tacksamt som låtskrivare.
Och snart blir det en egen ep med erfarenheter. Hur många låtar blir det på den?
– Det är inte helt klart än men tanken är att det ska bli åtminstone 3 låtar till förutom “Like Tyson”. Vi kommer nog släppa den i slutet av Augusti, som tidigast. Nästa singel borde i alla fall komma ut i augusti.
Vad har du för långsiktiga mål?
– Jag vill bara fortsätta utvecklas och få känna mig fri. I popens värld kan man känna att det finns regler i ens huvud. Jag vill bryta mina egna regler för hur man skriver låtar och utvecklas tillsammans med andra. Var jag befinner sedan får vi se.
Det sista skvallrar om att Neimy och sambon är på väg från Örebro. Lägenheten ska ut till försäljning och hon medger att Stockholm lockar allt mer jobbmässigt.
– Men vi har trivts jättebra. Jag kunde verkligen ingenting om Örebro innan jag flyttade hit och jag blev förvånad över hur mycket kultur det finns här och hur fint det är. Det är en stad där det händer mycket också.
Har du stått på scen i Örebro under de här åren?
– Nej, inget uppträdande i Örebro, än i alla fall. Men vem vet? Fast jag har alltid sagt att eftersom man är så mycket i den här studiobubblan så skulle jag vilja göra ett ordentligt uppträdande i så fall. Att man repar ordentligt innan och har folk med riktiga instrument som spelar. Och det kräver lite att få ihop.
Neimys debut-ep släpps någon gång under sensommaren/hösten. Här nedan kan du lyssna på singeln ”Like Tyson” som ett smakprov på det som komma skall.
