Han är lång och kraftfull, rör sig smidigt och har ett fast handslag. Man anar en idrottsman. Blicken är vänligt forskande.
– Det som lockar mig är att utveckla människor. Att umgås med människor och se dem växa. Det är min motor. Pengar har nästan aldrig drivit mig. Det är bra att ha, men jag går inte över lik för att tjäna pengar, säger Magnus Pojen.
Han välkomnar mig bakom disken på McDonald’s på Drottninggatan i Örebro. Han befinner sig på sin mammas gata, både bokstavligt och bildligt talat.
I den eleganta jugendbyggnaden i rött tegel finns McDonald’s sedan 1984. Då startade hans mor, Åsa Johansson, restaurangen på franchisebasis. En legendarisk kvinnlig entreprenör. Själv har han hunnit med trettioett år i företaget sedan dess.
Magnus började sin karriär på McDonald’s som tonåring. Nu är han 49 år, vd för fyra restauranger och Örebros största restaurangägare. En självklar resa kan tyckas, men skenet bedrar. Den har krävt massvis med entreprenörsbränsle och jobb. Ibland alltför mycket. Och det var tufft värre i starten.
För ända sedan McDonald’s introducerades i Sverige, av Paul Lederhausen 1973, har företaget varit en slagpåse för belackare under olika former av ideologisk flagg. Det kanske rent av sporrade den unge Magnus.
– Jag vet inte, men det finns något inom mig som inte gillar lätta utmaningar. Att uppnå resultat, det är kul och viktigt. Men McDonald’s var en utmaning, säger han.
Idag är det annorlunda, även om en rest av misstänksamheten mot McDonald’s dröjer sig kvar. Speciellt i medierna.
Han berättar om en annan viktig bakgrundserfarenhet.
– När jag var prao på I 3 i åttan tänkte jag att jag skulle kunna bli militär. Där finns det en hierarki, strikta regler, men även utmaningar. Jag vill inte säga att McDonald’s är militäriskt, men där finns i alla fall också en tydlig struktur för hur förtaget ska fungera. Jag gillar att få min uppgift på pränt: ”Det här är din uppgift och den ska du utföra.” Utförs inte uppgiften får man se till att utveckla den personen, så att han eller hon klarar av att utföra den.
Magnus är intresserad av framgångsrika människor och företag. Där finns det saker att lära sig.
– Ofta blir människor med framgång väldigt kritiserade för sitt sätt att agera. De gör saker på ett annat sätt, konstaterar han.
Han har funnit att framgångsfaktorn bakom långlivade företag är att de har en själ. En levande kreativ energi som många gånger utgår från grundarna. Det gäller i högsta grad för McDonald’s. Han återkommer till McDonald’s-legendaren Ray Croc. Entreprenören som utvecklade bröderna McDonald’s snabbmatskoncept, med hamburgaren i centrum, till ett globalt varumärke. Hans idéer och citat lever än idag.
Från idrotten har Magnus Pojen tagit med sig lagspelet. Han har utövat gymnastik, bandy, fotboll, handboll och undervattensrugby.
– Jag tycker att det är roligare att uppnå resultat tillsammans med andra. Det spelar ingen roll om man är kort, lång, mörk eller röd i ett lag. Alla behövs, säger han.
Magnus Pojen har, liksom McDonald’s, ett socialt engagemang. Han talar om den dolda fattigdomen i Sverige och drogmissbrukets unga offer. Han vill hjälpa till. Kampanjen ”Bjud någon hungrig på mat” är ett aktuellt exempel på ett samarbete med andra ideella samhällskrafter som vill hjälpa utan att synas. Den har kritiserats medialt. Han är ledsen över att ett gott uppsåt misstänkliggjorts.
Man förnimmer en ödmjukhet hos honom. Han tycker inte att det han gör är så märkvärdigt.
På McDonald’s märks samhällsutvecklingen. Det är kundernas önskemål i de sociala medierna som driver produkt- och serviceutvecklingen. Menyn blir allt bredare. Man kan säga att Magnus leder ett ungdomligt multilokalt företag med en McDonald’s-term.
– Vi brukar säga att en franchisetagares företag är det lilla företaget i det stora.
Stor och liten lever i en strikt regelstyrd symbios där det finns lokalt utrymme för olika ledarskapsstilar och belöningssystem. Varje enhet ska spegla lokala förhållanden.
McDonald’s i Örebro har 230 anställda, varav 70 har heltidsanställningar.
– Alla har ett anställningsbevis som anger arbetstiden. Fackets ”Schysta villkor” gäller. Våran snittålder är 22 år. Väldig få är under 18 år. Det beror på arbetstidslagarna. Vi har bara ett tiotal anställda som är över 30, berättar han.
När Magnus började fanns det inga mobiltelefoner eller datorer. Och ungdomarna var inte lika beresta. Idag har de rest jorden runt. De hade inga tatueringar heller, medan nästan alla är tatuerade nu.
– Då hade vi en policy: ingen som jobbade på McDonald’s fick ha tatueringar. Om det gällde idag skulle bara jag och några till få jobba kvar, säger han med ett leende.
Men en sak gäller fortfarande i allra högsta grad. McDonald’s erbjuder många ungdomar en viktig första ingång på den tuffa arbetsmarknaden. I arbetet ingår en intern restaurang- och ledarskapsutbildning.
– Alla som genomgår internutbildningen och blir färdiga restaurangchefer eller mellanchefer vet vad det betyder att ha den i sitt cv. Det är jättestort när du kommer till ett annat företag och säger att du har varit arbetsledare på McDonald’s, berättar Magnus.
Den nuvarande regeringen vill minska ungdomsarbetslösheten. Ändå vill den i två steg fördubbla Alliansens arbetsgivaravgift för unga under 25 år. Det ska vara fullt genomfört den 30 juni 2016.
– När det gäller höjd arbetsgivaravgift för unga vet jag redan nu att den kommer att påverka mina möjligheter att anställa ungdomar. Men i hur stor utsträckning är det för tidigt att svara på, säger Magnus.
Regeringen har många andra viktiga frågor att arbeta med och finna lösningar på också. Integrationsfrågan är i hans ögon mycket viktig.
Magnus ser att regeringen har höga ambitioner att hitta lösningar på ungdomsarbetslösheten och ser fram mot konkreta förslag.
– Men det finns ett tydligt moment 22 inbyggt i hela frågan kring ungdomsarbetslösheten. Vi ger många unga den första viktiga raden i deras cv. Minskar den möjligheten blir det såklart tufft, eftersom man måste ha haft ett jobb för att få ett jobb, avslutar Magnus Pojen.
