Alex Schulman: “Det var knappt så jag fick luft”


Posted 2016-11-17 in Kultur

Efter en kavalkad av hyllningar och glädjerop kring Alex Schulmans nya roman Glöm mig, där författaren och podcastprofilen berättar den mörka historien om sin alkoholiserade mamma, kändes det inte mer än rimligt att vi satte oss ned för en pratstund med en av Sveriges mest omdiskuterade mediaprofiler.

 

Vilken av Skynda att älska och Glöm mig var jobbigast att skriva?

– Skynda att älska var syrerik och Glöm mig var syrefattig. Därför var nog Glöm mig svårast, det var knappt så att jag fick luft när jag skrev den.

 

Du har redan fått många lovord för romanen, samtidigt som du i podcasten berättat om skrivkramp och ångest inför att skriva en ny roman. Hur är känslan så här en tid efter utgivningen?

– Det är en tomhet. Jag känner ingenting. Det är som ett vakuum. Jag trodde jag skulle bli glad över de fina recensionerna, men jag känner bara lättnad. Det är så tråkigt att det ligger till på det viset, att man inte kan ta en paus från självföraktet en enda gång.

 

I boken skriver du att det aldrig fanns någon som förklarade din mammas missbruk, att det tog tid innan du och dina bröder förstod. Vad hade du velat få berättat för dig om situationen?

– Jag hade velat att min pappa satte sig på sängkanten och sa: ”Vet du, mamma är sjuk. Och vet du en sak till? Det är inte ditt fel. Du kanske tror att det är ditt fel när mamma är dum mot dig, men det är det inte. Och vet du vad? Jag ska fixa det här. Oroa dig inte. Och glöm aldrig: du har inte gjort något fel.”

 

Finns det något du skulle kunna säga till någon som befinner sig i en liknande situation?

– Återigen: det är inte ditt fel.

 

Kommer du någonsin skriva en roman som inte är baserad på ditt eget liv? Boken du fått förskott på och som ska skrivas under Piratförlaget, till exempel?

– Den boken är makulerad. Jag kommer aldrig skriva den boken. Men det är klart att jag endera året kommer att skriva en rakt igenom fiktiv roman. Men det är ingen självändamål.

 

En återkommande grej som du pratat om i podden är att du egentligen vill lägga av med allt och bara skriva. När kommer den dagen?

– När jag får modet. Att stänga ner podden är en jättelik process, alla sponsringar, alla avtal, alla lyssnare. Podden är en sån koloss. Som ett stort fartyg. Det tar tid att lägga ankar.

 

Vad händer den dagen du och Sigge lägger ned era samarbeten?

– Det kommer vi nog aldrig göra. Jag tycker att jag blir bättre av Sigge och jag hoppas att han känner samma sak.

 

Vilken författare har haft störst inflytande på dig genom livet och varför?

– Tranströmer, måste jag ändå säga. Eller Harry Martinson. Hans Vägen till klockrike förändrade mig som ung vuxen. Det fanns en ledighet i det där språket som jag alltid eftersträvat. Sen måste jag också nämna Benke Ohlson, som har en associationsrikedom som är otrolig. Han skriver i bilder som ingen annan i Sverige.

 

Du kan läsa vår recension av Göm mig här.

NYHETSBREV

Det senaste om Örebro. Direkt till din epost. Anmäl dig till vårt nyhetsbrev.