Örebroaren Tyrone har en av Sveriges största Kiss-vinylsamlingar

Text & Foto: Thomas Helsing
Posted 5 månader sedan in Kultur, Leva & Bo, Musik, Nöje

Tyrone Olsson med sina Kiss vinyler

I mänsklighetens begynnelse var människan samlare i någon utsträckning. Kanske inte så mycket som idag, när det är mestadels en hobby där en del samlar på Kiss vinyler, men ändå. Då levde människan i jägar- och samlarsamhällen och det som samlades var det som samhället behövde. Sedan kan man argumentera för att det gick utför för mänskligheten, men frågar man dagens hobbysamlare ser de troligen annorlunda på det.

 

I takt med att människans samhällen förändrades, med jordbruk istället för nomadliv, försvann samlandet alltmer från dagordningen och år 1500 anses omkring 1 procent av mänskligheten leva i ett samhälle präglat av samlande. Femhundra år senare är den siffran nere på 0,001 procent, men då har å andra sidan fallenheten för samlande gjort att vi börjat samla på individnivå, på hobbybasis och för ingen annan skull än vår egen. Själv har jag gamla tv-spel och datorer hemma, min syster har samlat på grodor och när jag besöker Tyrone Olsson i Örebro så är det för att ta en titt på hans samling av Kiss-vinyler.

Tyrone har varit ett Kiss-fan nästan sedan starten vilket i det här fallet innebär 1972. Det var året när debutskivan med fyra sminkade ynglingar från New York släpptes. Tyrones samlande tar sin början 1976 och idag uppskattar han samlingen till runt 400 stycken vinylskivor. På övervåningen, där han och sambon Annika bor i centrala Örebro, har han inrett ett av rummen med affischer och andra samlarprylar med Kiss klassiska logotyp på. Men till skillnad från en del andra samlare av Kiss vinyler så är det skivorna i vinylformat som är hans fokus, de få andra prylar som finns i rummet är ren utsmyckning, förklarar han.

– Jag har samlat Kiss-skivor i stort sett sedan 1976. Jag kom in på det när jag var runt 9-10 år och var hemma hos en kompis. Han visade upp Destroyer-skivan och bara det omslaget fick mig att fastna. När han sedan satte på den och jag hörde låten “Detroit rock city” så var jag fast.

Från den dagen började han samla på Kiss-skivor och det fortsatte sedan genom hela 1980-talet innan det hela lade sig tillfälligt.

– Jag fick en dotter 1993 och då hade jag tappat intresset lite. Mina vinylskivor fick ligga i förrådet. Jag sålde också av mycket skivor men jag behöll den bunten som var Kiss, förklarar han.

 

 

Tyrone träffade sin sambo Annika 2005 och några år senare började den där samlargenen göra sig påmind igen. I samma veva började vinylskivan så smått att vädra morgonluft. 2007 arrangerades det första Record store day av en samling oberoende skivaffärsägare och sedan dess har intresset för både gamla och nypressade vinyler gått nästan spikrakt uppåt.

– Jag blev nostalgisk och fick en nystart i samlandet. Då hade jag runt 25 skivor med Kiss, förklarar Tyrone.

De 25 skivorna skulle snart bli fler och som för så många andra samlare blev Tradera ett viktigt ställe att punktmarkera. Tyrone berättar om hur han kunde sitta uppe på kvällarna för att följa slutminuterna i olika auktioner. Auktionerna på Tradera skulle också visa sig bli ett lyckodrag och en vändpunkt i hans samlande. Det var där han fick kontakt med vännen och tillika Kiss-samlaren Anders som bidragit till, inte bara att Tyrones samling har växt, utan också en hel del av guldkornen i den.

Anders heter Ljung i efternamn och spelar i rockbandet Casablanca tillsammans med profilerna Ryan Roxie (Alice Cooper, Roxie 77), Josephine Forsman (Sahara hotnights), Erik Stenemo (Melody club) och inte minst Örebrobekantingen Mats Rubarth som spelat fotboll för både Örebro SK och AIK. Den som kan sin Kiss-historia reagerar säkert på bandnamnet Casablanca vilket är namnet på det första skivbolaget som den unga och ännu okända gruppen Kiss signades till i början av 1970-talet. 2010 blev Casablanca dessutom inbjudet att spela förband till Kiss på Malmö stadion.

– Jag kom i kontakt med Anders via Tradera. Han lade ut många skivor till försäljning och jag budade hem mycket från honom. Vid ett tillfälle skrev jag till honom och frågade om det var okej att samla en del hos honom och sedan samfrakta. Senare bytte vi telefonnummer och numera ringer han mig när han är ute på turné och har hittat något intressant. Det har hänt att han stått i någon skivaffär på Sunset boulevard i Los Angeles eller någonstans i England och ringt mig om någon skiva han hittat, berättar Tyrone.

Vinylsamlare pratar ofta i termer av olika ‘pressar’, alltså var vinylskivan tillverkats och i huvudsak saluförts. Ofta nämns Japan-pressar bland de som ska hålla allra bäst kvalitet.

 

Stämmer det att det är stor skillnad mellan pressarna? Och är Japanpressar bland de bästa?

– Om jag lyssnar på pressar från olika länder så har Japan, England och USA de bästa pressarna. Särskilt Japan har så fruktansvärt bra kvalitet. Jag har lyssnat på många utgåvor i min samling och de sydamerikanska har lite sämre ljudkvalitet. Om jag sätter på en Destroyer “near mint condition” från Colombia så kommer den inte i närheten av en Japan- eller USA-press. Så myten om Japanpressar håller, enligt mig.

 

 

Hur stor är din samling i jämförelse med andra?

– Det finns några stora samlare av Kiss vinyler i Sverige och jag är en av dom.

För 12 år sedan släppte Kiss “Sonic boom”, bandets nittonde studioalbum, men det var inte förrän nyligen den släpptes i vinylversion. När jag är på besök har Tyrone precis fått hem ett exemplar. Han berättar att de släppte skivan i fem olika färger med 1 000 exemplar av varje färg.

– Fast den skivan vill jag inte riktigt ha med, säger han och skruvar lite på sig.

 

Är den för ny och modern?

– Ja…

Vi kommer in på baksidan av att samla på Kiss-relaterade saker – oavsett om det handlar om skivor eller merchandise: Det finns för mycket! Kiss har satt sitt varumärke och godkännande på tusentals produkter – från toalettpapper till kondomer och vidare till likkistor.

 

Ser det likadant ut med exploateringen av varumärket när det gäller vinylskivorna?

– Ja, och man märker det extra mycket nu när de ska ut på “End of the road”-turnén. Deras sista turné. De pumpar ut merchandise av olika slag. Nu kommer “Dressed to Kill” som blå vinyl eller “Destroyer” i alla möjliga färger. Det blir för mycket.

Det är lätt att förstå att det var roligare förr. När skivorna inte hade hunnit bli en så stor del av den pengakarusell som genomsyrar allt Kiss. Det är också de tidiga skivorna från storhetstiden under 1970-talet som är de mest eftertraktade och värdefulla. Tyrone visar stolt upp ett exemplar av Kiss första självbetitlade skiva från 1974.

– Jag har alla USA-pressar – fyra stycken. Låten “Kissing time” finns inte med på den första pressen.

För samlarna är den mer känd som “NB 9001” och just det här exemplaret som Tyrone visar upp är extra värdefullt och eftertraktat då det är signerat av sångaren Paul Stanley. Utöver själva signaturen som sådan är det ett starkt minne för Tyrone, som träffat Kiss två gånger.

– När jag står och pratar med Paul backstage och han sedan signerar Kiss “NB 9001”…

Han får något drömskt i blicken och berättar sedan att han fyllde år vid det tillfället. Kompisen Johan hade köpt en gitarr som han skulle få hämta backstage och Tyrone blev medbjuden. Han visar videoklipp från tillfället som han har sparat i telefonen. Där syns sångaren Paul Stanley mingla i full makeup och med scendräkt på.

 

Kiss NB9001 är debutskivan samt den mest eftertraktade av alla Kiss vinyler – om det är rätt press, vill säga.

 

Tyrones sambo Annika var inte alls någon Kiss-fan innan hon träffade Tyrone. Hon beskriver sig mer som ett popsnöre.

– Jag kunde bara låtar från disco-eran men när jag skulle följa med på konsert drillade Tyrone mig hårt. Han kunde spela en låt och sedan skulle jag svara på vilken skiva den var från, vilket år och vem som skrivit, säger hon och skrattar.

Konsertupplevelsen blev dock långt över förväntan. Hon berättar inlevelsefullt om låtarna och effekterna och det är uppenbart att upplevelsen förändrat hennes inställning till bandet. Som den gjort för så många andra i de sex decennier bandet varit verksamt.

Tyrone har hittills fått tre Kiss vinyler signerade av Paul Stanley. Han grämer sig dock lite över att han missade ett gyllene tillfälle att även få Gene Simmons autograf på en skiva. Gene är tillsammans med Paul grundare av bandet.

– Jag satt backstage och småpratade med Gene om allt möjligt. Han var hur trevlig och cool som helst. Jag hade skivan i handen men kom mig aldrig för att fråga om han kunde signera den. Det hade ju varit så enkelt att bara ta upp den och fråga “Gene, skulle du vilja signera den här åt mig?”. Men det gjorde jag aldrig, säger han och småler lite åt missen.

Kanske får Tyrone en andra chans nästa år. Han och Annika har Golden circle-biljetter till bandets stopp i Sverige nästa år. Han hoppas förstås få träffa bandet backstage igen tillsammans med kompisen Johan. De lyckliga få som får komma in backstage brukar också bli väl omhändertagna. Tyrone minns särskilt tillfället när Paul blev försenad.

– En person ur Kiss ‘crew’ kom och sa att Paul blivit försenad i sminket. Så istället för att stå och vänta med alla andra så blev vi inbjudna i Kiss turnébuss på en öl. Det är nog inte alla som fått göra det för att Paul inte var riktigt klar med sminket, säger han och skrattar.

När mitt besök hos Tyrone och Annika börjar lida mot sitt slut känner jag mig tvungen att ställa en sista, klassisk fråga.

 

Vilken är favoriten av alla Kiss-skivor?

– Bästa skivan? Det är så svårt, jag vill plocka något från varje skiva så det går inte att välja bara en som är bäst. Jag säger alla skivor!

 

NYHETSBREV

Det senaste om Örebro. Direkt till din epost. Anmäl dig till vårt nyhetsbrev.