Naturvetare med vetenskapligt gröna fingrar


Posted 2012-09-11 in Näringsliv

Casinotopp banner

Jonas Gardells roman ”Torka aldrig tårar utan handskar” har precis kommit ut. Den skildrar den tid när aidsviruset spred ångest och död bland unga människor i storstäderna – och moralpanik i Sverige. En gränslös sjukdom med en nattsvart klangbotten. Professor Åke Strid Örebro universitet spar ingen möda i kampen för ta fram lätthanterliga och effektiva vacciner mot aids – och klamydia.

 

Från en blekblå himmel ler eftermiddagssolen milt över campus denna augustidag. Jag letar mig in i det Bilbergska husets inre där naturvetare och medicinare huserar. Nytt, ljust och lugnt. I korridoren med det tjänsterum jag ska besöka kantas ena sidan av hyllor. I en uppsättning mineralprov lyser ett i en skön blå nyans. Där vittnar tidskriftssamlare med tidskrifterna Science och Nature om att det är naturvetenskap som gäller.

Åke Strid tar emot med ett fast handslag. Han är professor i molekylär biokemi på Institutionen för naturvetenskap och teknik vid Örebro universitet. För att precisera ytterligare tillhör han Centrum för Livsvetenskap. Liksom forskarkollegan sedan nästan tio år tillbaka – överläkaren Sören Andersson vid Örebro universitetssjukhus. En forskningsmiljö med flera livskraftiga grenar som förenar kompetenserna på USÖ och ORU i medicin, biologi och kemi. Sören Andersson är docent och verksamhetschef för Laboratoriemedicinska länskliniken som servar länets tre sjukhus.

Hur föddes då idén till ätbara vacciner med växtvärlden som bas? Eller mer tekniskt uttryckt: idén om slemhinneadministrerade vacciner.

Åke Strid tar mig med på en berättartur till Tanzania där en barfotadoktor kommer cyklande på en dammig landsväg.

– På pakethållaren har han två hundra ampuller vaccin insvept i handdukar. Mellan dem och ampullerna finns is. Han har redan cyklat med i tre och en halv mil. Från närmsta stad – eller närmsta kylrum.

Den väntande byn saknar elektricitet och utbildad personal. Barfotadoktorn har med sig sprutor han måste desinficera mellan varje patient. Möblemanget består av två pinnstolar; en för patienten och en för honom. Där ska han sitta och vaccinera barn och vuxna.

Åke Strid pekar på kontrasten mot vår egen erfarenhet av vaccinering vid en vårdcentral.

– Vi tänker inte på vilken otrolig infrastruktur det har krävts en gång i tiden för att göra vaccinering så säker och så pass enkel för oss.

Forskarkollegan Sören Andersson har jobbat mycket i Afrika och sett problemen med konventionell vaccinering.

En fråga infann sig? Kan man göra det här på ett annat sätt? Kan man till och med producera vaccinet på plats?

Här kommer Åke Strid in i bilden. Han har arbetat mycket med växter och växtgenetik.

– Jag höll ett seminarium för en nio, tio år sedan om vad man kan ha växter till och de tekniker som finns.

Båda var vid den tiden nya i stan men hade inte träffats.

– En av Sörens kollegor deltog och han sa till Sören. Det där liknar lite grann något som du varit inne på. Du ska nog ringa upp den där Åke.

Sagt och gjort. De slog sina kloka huvuden ihop och har kamperat ihop sedan dess. Deras forskning har rönt stor uppmärksamhet och fått stöd.

– Vi har i princip haft forskningspengar sen första början. Det går ju upp och ner som en berg- och dalbana det där. Men vi har aldrig varit utan.

Inte att undra på. Det är ett spännande forskningsområde med stor potential att förenkla kampen mot aids – och ytterst komplicerat på flera plan än det rent vetenskapliga. Kort sagt: ett tolkningarnas minfält för oss lekmän.

Tanken är att ta delar av hiv-virusets arvsmassa och föra över dem till en växt och därmed modifiera dess genuppsättning så att växten kan fungera som ett vaccin vid förtäring genom att aktivera ätarens immunförsvar i mag- och tarmkanalens slemhinna.

– Målet är detsamma som med vanligt vaccin. Men slemhinnornas immunförsvar reagerar annorlunda än den andra delen av vårt immunsystem som kallas det systemiska. Det är sämre på att skapa immunitet i slemhinnorna. Det bästa är om man kan skapa immunitet direkt i slemhinnorna.

Moroten är en växt som nämnts i sammanhanget. I det ideala fallet skulle man i fattiga länder kunna odla båda mat och vaccin samtidig med hjälp av genmodifierade, så kallade transgena morotsfrön.

Men dit är det långt och vägen framåt är kantad inte bara av vetenskapliga utmaningar utan också av av en rad institutionella, politiska och ekonomiska stoppklossar som tar gestalt under intervjuns gång.

– Växter är individer. Varje växt har inte nödvändigtvis samma dos av antigenet. Läkemedelsverken runt om oroar sig för det. Det är ett problem som måste lösas.

Dosen blir alltså inte standardiserad som i tabletter. Och då måste man göra en massa andra studier och utvecklingskostnaderna rakar i höjden. Man är då tillbaka till konventionella vacciner eller tabletter.

– Det blir nog så att vi kommer att sitta här i Västvärlden och producera våra växtbaserade farmaka, rena dem och skicka iväg dem i små ampuller till Afrika. Eller i tablettform vilket givetvis är en bättre variant för då slipper man både sprutor och kylskåp. Men de ska ändå transporteras.

Västbasen för forskningen utgörs av backtrav, tobak och morot. De har använts länge och har status av vetenskapliga modellväxter. Kring dem finns en uppsjö tekniker utvecklade till gagn för forskningen.

– Vi har ett särskilt laboratorium byggt med tillstånd från Jordbruksverket där man inte får släppa in folk hur som helst. Och in- och utluft och avlopp står under kontroll.

Den oansenliga backtraven i behändigt laboratorieformat kommer underifrån och bygger på forskarnas egna behov. Medan tobaken har pådyvlats uppifrån av det mäktiga amerikanska tobaksetablissemanget som söker alternativa användningar för sin produkt i tider då rökningen förlorar terräng, glamour och omgärdas av allt fler restriktioner.

Örebroforskarna har nått väldigt bra resultat med hiv i sina projekt. Det har dragit pengar. Mycket av den teoretiska underbyggnaden kommer från Åke Strid. Hans håg står dock inte bara till labbet.

– Man vill ju gärna som forskare att det inte ska stanna där utan att vi kan använda våra rön.

Steg ett på den långa vägen mot växtbaserad vaccinproduktion i stor skala är ett besök på Läkemedelsverket i Uppsala för att presentera vad man har och få hjälp med att kolla det egna läget i förhållande till regelverken.

Just nu är beskedet i klartext att den vägen inte är framkomlig.

Det beror inte på att det rör sig om genmodifierade medikamenter sprungna ur växtvärlden – vilket jag i förstone tror.

– Det finns ett tjugotal farmaka som tagits fram på det sättet. Diskussionen kring medicintillverkning med hjälp av transgena organismer där insulin var det första togs i slutet av 70- och i början av 80-talet.

Kruxet är i stället att när man vill skala upp försöken för storproduktion då måste man odla växterna ute på fält eller i ett växthus. Då hamnar man i Jordbruksverkets fögderi. Det finns tecken på lättnader vad gäller transgena organismer. Men just nu tar det stopp.

– Det beror framför allt på skepticismen bland politiker och allmänhet i Europa som inte accepterar genmodifierade grödor.

En sorts beröringsskräck som gränsar till vidskepelse, menar han. Han sätter genmodifierade grödor i ett vetenskapligt och historiskt perspektiv som sträcker sig tiotusentals år bakåt i tiden. Så länge har vi människor hållit på med växtförädling med början i empiri.

En glasklar miniföreläsning om globaliseringens verkningar ur olika perspektiv där jordens avkastning, totala åkerareal, befolkningstillväxten och hotet mot regnskogen hänger ihop. Och där vetenskap, politik, ekonomi och liv interagerar.

Den transnationella amerikanska jordbruksjätten Monsanto har till exempel hamnat i en monopolställning på grund av den europeiska politiken, som också skapar ett handelshinder för afrikanska länder som vill sälja sina grödor till Europa. Ingen genmodifiering där inte – som i Sydamerika.

– Monsanto hann göra en massa grejer innan det blev stopp. Det innebär att nu när regleringarna har kommit är Monsanto ensam på marknaden och kan skära guld med täljknivar.

Kontakten med Läkemedelsverket har fört med sig en modifierad forskningsstrategi.

– Vi har inte lagt ner hiv-spåret och växterna utan samtidigt jobbar vi nu med nässprayer för vaccination och har då klamydia som den sjukdom vi är ute efter. Det är inte särskilt u-landstillvänt men faktum är att förr eller senare måste vi be om pengar från näringslivet och då är det som vanligt livsstilssjukdomar i västvärlden som är intressanta.

Det faktum att många par i Västvärlden inte kan få barn är något av en livsstilsfaktor där läkemedelsföretagen är villiga att skjuta till pengar.

Klamydia är världens största könssjukdom och orsakar flest fall av kvinnlig sterilitet. Det finns miljontals fall av klamydia och sterilitet i u-länderna – i skuggan av aids. I Sverige började man tala om klamydia först på 80-talet. Men den har sannolikt funnits i hundratals år här.

Ungefär hälften av de drabbade känner inte av några symptom. Sjukdomen kan orsaka vävnadsförändringar som täpper till äggledarna och förhindrar befruktning.

– Många som har den här typen kan ta ut sina ägg och provrörsbefrukta dem och stoppa in dem igen till en kostnad av hundratusentals kronor per gång för samhället – eller dom själva beroende på vilket landsting man bor i.

Det tänkta vaccinet hjälper både mot sjukdomen och mot de tråkiga sidoeffekterna.

– Precis som hiv är klamydia en könssjukdom som smittar via slemhinnor. Du har slemhinnor i näsan som också har ett immunsystem. Vi har egentligen inte gått bort från principen att använda en slemhinna för att skapa skydd. Vi har flyttat oss från magen upp till näsan.

Målet är att också här använda växter för att skapa antigener. Men transgena bakterier får duga tills vidare. Det är bråttom och ny vetenskap har i sig inget värde för industrin som föredrar det beprövade av kostnadsskäl.

– Vi förhandlar om pengar just nu. Innan du får producera ett vaccin måste du gå genom tre faser av kliniska tester. Det är det som är dyrt i dag vid lanseringen av en ny medicinsk produkt. De är nödvändiga för patientsäkerheten – givetvis.

Fas 1 kostar uppskattningsvis 30 till 40 miljoner kronor. Det är de pengarna som måste säkras.

Totalt slukar de tre faserna upp till en miljard kronor. Inte undra på att det är svårt att få tag i intressenter som är villiga att lägga upp summan på så osäkra och komplicerade premisser.

Konsten är tydligen att kittla marknaden med tillämpningar som dämpar konsekvenserna av vår livsstil och håller kroppen attraktiv. Produkter som ger rika kassaflöden varav en del kan avledas till produktion av mediciner som minskar på lidandet för världens många fattiga.

Ett möte med professor Åke Strid höjer livskänslan. Pulsen stiger och ens kunskapsluckor öppnar sig som svarta hål. Och skriftspråket klarar inte riktig den intellektuella dynamiken och de pilsnabba associationsbanorna där en tysk druvsort, kinesiskt bergsris och ozonhålet inte saknas.

Andra forskningsprojekt hakar i vaccinforskningen. Molekylärt jordbruk för bättre tillväxt, vitamin B6, pyroxidin, har visat sig vara en mäktig antioxidant – och över alltihop lyser uv-strålningen. Åke Strid är med i ett EU-nätverk som närstuderar den.

Salladsblad blir lite purpurfärgade bara om de odlas utomhus. Färska växthusodlade kryddor smakar beskedligt jämfört med dem som odlas utomhus. De eteriska oljorna bildas som skydd när kryddväxten träffas av uv-strålningen. En solskyddsfaktor om man så vill. Växter kan på sitt sätt bli solbrända. Se där några konkreta fragment av vetenskap som han bjuder på.

En alldeles färsk vetenskaplig upptäckt står nätverket för. – Precis som vi har en ljusreceptor i våra ögon har växterna en uv-receptor i bladen. Kanske kan detta stora protein användas i andra processor som fotografering eller i ett plåster som förändrar färg när vi legat ute i solen för länge.

Naturvetaren och örebroaren Åke Strid kan inte bara popularisera biokemi utan också insiktsfullt tala fotboll, bandy och orientering med menigheten. En fotbolls-aficionado som går på fotboll varhelst han kommer. Och ÖSK:are. En svartvit supporter med gröna fingrar

NYHETSBREV

Det senaste om Örebro. Direkt till din epost. Anmäl dig till vårt nyhetsbrev.