Efter flera års frånvaro från musiken har Fredrik “Osten af” Engström hittat glädje i musiken igen. I sin senaste singel, “Känner pressen”, rappar han bland annat om hur han tappade den glädjen, la för mycket tid på Facebook och hur tufft det var att bli mer fysiskt aktiv igen.
När Nollnitton når honom på telefon berättar han att basketträning har en del i att han nu både hittat livsglädje och viljan att göra musik igen och att han dessutom snöat in på WNBA, den amerikanska proffsbasketligan för kvinnor, efter att ha sett en stark intervju med basketstjärnan Amanda Zahui.
– Jag såg en intervju med Amanda Zahui där hon pratade om sin kompis Noel som kommit ut som transperson (Noel hette tidigare Moa, reds. anm.). Jag tyckte att hon var en så sjukt bra förebild som pratade om allas rätt att få vara sig själv då jag själv har en i min närhet som inte identifierar sig med sitt biologiska kön.
Det väckte en nyfikenhet i Fredrik som kände sig manad att kolla in Amanda i matchspel.
– Så jag såg henne spela och tänkte ‘shit vad bra hon är, varför har ingen berättat det här för mig?’ förklarar Fredrik.
Han drog bland annat slutsatsen att tjejer idag behöver vinna så mycket mer än en man för att slå igenom.
– Du kan göra en Zorro-fint i juniorhockey och sedan vet alla vem du är. Men ingen vet att Kalis Loyd, som första svensk, fått sin tröja upphissad i taket på en arena i Usa, menar han.
Så Fredrik Engström började följa WNBA-basketen allt mer intresserat och skaffade sig förstås ett favoritlag i Zahuis New York liberty, något som delar av omgivningen har haft svårt att ta in. När han pratat om proffsligan för kvinnor och laget han håller på har han ibland mötts av förvånande frågor.
– Då kan någon säga ‘jaha, men vilket NBA-lag håller du på?’ och jag undrar vadå, varför kan man inte hålla på ett damlag? Varför måste män nödvändigtvis ha en manlig förebild?
Det fick honom att starta en utmaning på Instagram under hashtaggen #femaleathleterapchallenge (Female athlete rap challenge) där Osten af utmanar andra hiphopare att kicka en vers om någon idrottande kvinna som de ser upp till.
– Jag fick gensvar på det ganska snabbt och nu har jag lärt mig massor om kvinnor som idrottar tack vare det här, slår han fast.
Vi pratar vidare om att det finns så många historier och bedrifter bland idrottande kvinnor som sällan når den stora massan. Och med all sin nyfunna kunskap har han många exempel.
– Alla känner till att Zlatan fått en staty, redan innan vandaliseringen, men hur många vet att Charlotte Kalla har en staty? Eller ta VM-silvret, hur är det möjligt för ett litet land som Sverige? (Junior-VM i basket 2007, reds. anm.) Efter det öppnades helt plötsligt dörrar till proffslivet i Europa för de här tjejerna.
Hela resan med att utforska dambasket visade sig även ha en positiv inverkan på hans eget liv. Längtan efter att skapa musik igen återkom och nyligen släppte han sin första singel på flera år i form av “Känner pressen”.
– Den handlar om min tid innan jag fastnade för basketen. Det var typ sex år där jag inte gjorde någon musik, jag hängde mycket på Facebook och det kändes mest som jag slösade bort min tid, berättar han.
Idag har han hittat en annan balans. För att begränsa tiden online har han skaffat sig en gammal Nokia-telefon från 1990-talet. En annan sak är att han försökt komma igång och träna också och även där har han fått prova sig fram till någon sorts balans.
– När man inte tränat på länge så vill man gärna sätta igång där man slutade. Om jag sprang en mil förra året så vill jag börja där istället för att börja med att springa en kilometer, berättar Fredrik och pekar på att det är därifrån låten hämtat sin titel.
För en nytaggad Osten af väntar nu närmast nästa fas i “Female athlete rap challenge”. Den 3 april släpper han tillsammans med Hiphophjältarna en hel låt tillägnad basketspelaren Farhiya Abdi och kanske blir det mer vad det lider.
– Ja, jag har gjort en låt om Frida Eldebrink också och kanske kan det bli fler, funderar han.
Och Fredrik är övertygad om att både utmaningen och de kommande låtarna kommer att innebära positiva saker för idrottande kvinnor på sikt.
– Jag har lärt mig massor om de här tjejerna bara genom att lyssna på verserna i utmaningen ett par gånger, så jag tror till exempel att om fler får höra hur bra Farhiya Abdi är så kommer fler bli sugna på att se henne spela, avslutar han.
