”Mozart” – skyttekung och feelgood-coach


Posted 2013-09-14 in Näringsliv

Mozart

Efter 34 år är det åter dags för elitseriehockey i Örebro. Elitserien har bytt namn till SHL. Mogna, ruffa män i publiken grät av glädje när saken var klar i våras. På Behrn Arena var det kaos och rödvit kärlek och stolthet. Lars ”Mozart” Andersson var en målskytt av rang när det senast begav sig 1978/79 och är still going strong i Örebros hockey. Fast nu som ledare. Närmast en kultlirare med djupa rötter i stadens hockeyhistoria.

 

– Det är som skillnaden mellan stenåldern och nu.

Örebro Hockeys Team Manager Lars ”Mozart” Andersson tar till en drastisk formulering för att klargöra skillnaden mellan elithockeyn då och nu. Med en lång hockeykarriär både som spelare och ledare bakom sig är han sällsynt väl kvalificerad för den uppgiften. ”Mozart” började faktiskt spela i ÖSK, som la ner sin hockey i början av 70-talet. För svartvitt spelade han en match i pojk-SM som målvakt (!) mot ett Djurgården med den blivande storspelaren Mats Waltin. Hans kom-ihåg är gott.

Han lirade också i farmarklubben Öster bildad av eldsjälen Torsten Persson.

– Vi var ju riktigt bra, Göran ”Knubb” Ignell var med och vi slog Björn ”Nalle” Johansson och kompani i nya Örebro IK i en DM-final.

Allihopa gick över till ÖIK. Där togs ”Mozart” emot med stora famnen av Lennart Thörn som kommit till stan från Stockholm och engagerat sig i hockeyn. Hans generösa ledarstil, med ett hem öppet för alla lirare, gav ”Mozart” en avgörande impuls för hans egen utveckling.

– Det är mycket från honom jag har fått den ledarstil jag har. Just det sociala runt omkring själva hockeyn är viktigt för mig.

”Mozarts” öppenhet, humor och ödmjukhet gör honom lätt och behaglig att kommunicera med. Han har utvecklat en feelgood-ledarstil. Men han kan ta i när det behövs och som spelare hade han ett hett temperament.

– Jag jobbar på mitt sätt och försöker se var och en. Jag har aldrig gått ut och sågat en spelare i tidningarna. Det har jag skött öga mot öga med spelaren.

Lennart Thörn hjälpte honom under militärtjänsten. Han ville inte göra lumpen på I3 utan sökte sig till kustjägarna vid KA1 i Vaxholm. En tuff militär elitutbildning.

– Lennart fixade så att jag kunde spela tolv matcher för Hanviken i division III, hans tidigare klubb.

Tillbaka i staden säsongen 1974/75 fick han spela som ”överårig” junior. Inte riktig mogen för A-laget. Det var tänkt att han skulle gå på lån till Lindesberg men det sprack av formella skäl.

”Mozart” hängde i.

– Jag stod i korridoren varenda dag och frågade tränaren Ivan Aronsson om det fanns någon plats att träna med A-laget.

Det fanns det oftast. ”Mozarts” väg in i elitidrotten är tidstypisk. Det började med landhockey när det var barmark. Med klubba och tennisboll och småmål. Och ”griller” på så fort det var is på Alnängarna och lirande kvällarna i ända.

För att bli riktig bra krävs också viljan och förmågan att träna individuellt i stora doser. Då som nu. ”Mozart” hade de förutsättningarna. Han behövde vässa skridskoåkningen.

– Fan Mose, du åker skridsko som du har en flygel på ryggen.

Det sa Des Moroney legendarisk kanadick med smockan på red alert och som vi älskade att hata på den tiden. Han var tränare ett tag i ÖIK.

– Han var en skicklig hockeyspelare. Men jag lärde mig mest vad man inte skulle göra på en rink. Des var bara resultatinriktad.

Hans tidigare TV-pucktränare Ivan Aronsson, som gått till ÖIK, hjälpte honom på traven. – Han var en duktig tränare och kunde lära ut skridskoåkning. Du måste lära dig åka översteg åt höger sa han.

”Mozart” var kompis med vaktmästarna på Vinterstadion. De låste upp åt honom klockan sju på morgnarna så att han kunde komma ut på isen.

– Jag åkte högervarv på högervarv – och jag åkte och slog backhandspass. Jag gav mig fan på att jag skulle lära mig det där. Mina kompisar ”Knubb”, ”Nylle” och ”Nisse” var med i A-laget. Kunde dom ta en plats då kunde jag det också.

Träningen gav resultat. Han bildade ett riktigt radarpar ihop med ”Nisse” alias Nils-Arne Björk, med en målproduktion som heter duga. Säsongen 1976/77 debuterade han hemma i Elitserien mot Västerås med 5 000 på läktarna. Han spelade ytterligare två matcher mot Mora och Djurgården. ÖIK åkte dock ur.

Han blev nu blev bofast i A-laget som forward. Det var tränaren Lennart Källén som skolade om honom från back till forward. En skyttekung var född.

Hans bästa hockeyminne som spelare är från säsongen därpå, 1977/78, när ÖIK åter gick upp för andra och sista gången i Elitserien. Kvalmotståndare var Huddinge, Kiruna, Björklöven och Timrå.

– Vi spelade mot Huddinge och låg under med 5-2. Lennart Thörn var gäst i lokalradion. Nu är det väl kört, sa reportern. Lugn, sa Lennart. ”Mozart”, ”Kneten” och Roffe har inte gjort mål än. Jag gjorde 5-3, ”Kneten” 5-4, Roffe kvitterade och så avgjorde Roine Persson matchen. Sen vann vi över Björklöven hemma och var klara för elitserien. Det var ett roligt år.

Han minns också med välbehag när han i december 1978 snabbinkallades till Vikingarna som skulle åka på turné i Kanada och USA där han aldrig varit. Han spelade tre matcher i blågult over there.

”Mozart” förblev ÖIK trogen ända fram till säsongen 87/88. Det blev totalt 427 matcher och 276 mål. Endast Björn ”Nalle” Johansson har spelat flera matcher för ÖIK.

Klubben var efter degraderingen 1979 flera gånger ytterst nära att gå upp i Elitserien. Det var ett gäng det svängde om på flera plan. Rubrikmakarna var snabba med putslustigt musikvinklade rubriker. ”Mozart” var måttligt road. Det var en klasskompis i femman som hittat på namnet som konkurrerade med ”Mogge” som han föredrog. Men han har kapitulerat. ”Mozart” är ett etablerat varumärke som öppnar dörrar. I ÖIK fanns en ”musikkedja”, en ”motionskedja” och en ”miljonkedja”. Dessvärre var ekonomin usel och det roliga tog slut 1999 då ÖIK gick i konkurs.

Mozart

”Mozarts” målaptit karakteriserar hans framfart både på och utanför rinken. Han gillar ett gott mål. Han är duktig i köket. I sin tidiga ungdom var han grillkock på Intim, ett välbekant restaurangnamn för mogna örebroare. Han fick kämpa för att hålla matchvikten, berättar han med ett leende. Skämt åsido, att göra mål var hans grej.

– Jag tyckte om att skjuta och att göra mål och att vinna. Då bidrar man ju till något som är roligt för hela laget.

”Mozart” har alltid varit noga med att ge cred åt sin mångårige kedjekompis ”Nisse” Björk för att han fått koncentrera sig på målskyttet. Medan ”Nisse” fick lägga mer krut på det nödvändiga ”skitjobbet” bakåt.

Också under sommarhalvåret kunde man ibland läsa rubriker som ”Mozart toppar skytteligan”. Han var nämligen lika målfarlig i fotboll och spelade på topp för både Rynninge och Närkesberg i division 4.

– Jag gjorde alltid mål på något sätt. Också när jag spelade i landskapslaget. Jag låg hela tiden på gränsen till offside.

Som italienska storstjärnan ”Pippo” Inzaghi. Han tycker att min liknelse är okej.

Den offensiva biten ligger ”Mozart” varmt om hjärtat. Både som spelare och coach. Så till den grad att han och en gammal, lika offensiv, hockeykompis brukade skämta om att de inte visste vem som var målvakt i det egna laget. De var aldrig i den egna zonen.

– Jag brukar skoja med spelarna här att jag inte visste hur motståndarnas målvakt såg ut heller. Jag hade fått lära mig att man skulle titta efter nätet, och att det var där man skulle skjuta.

I ett avseende har dagens elitspelare ett mycket bättre idrottsliv jämfört med elitspelarna förr.

– I dag får du som elitspelare ägna dig åt något som du tycker är det roligaste som finns. Och du får rätt så bra betalt och du kan träna på dagarna. De är heltidsproffs. Till gagn också för deras familjer.

Den kanske allra största skillnaden mellan då och nu.

– När jag spelade i Elitserien var det nog bara i Brynäs, Färjestad och Frölunda där spelarna jobbade halvtid eller studerade. I de andra klubbarna var det i princip heltidsarbete som gällde.

I början försörjde ”Mozart” sig som lärarvikarie och pluggade på Komvux. I slutet av 70-talat jobbade han som elevassistent på Adolfsbergsskolan liksom ett antal bandyoch fotbollsspelare. 1980 fick han en tjänst på Brandkåren. Han blev brandman – ett klassiskt idrottsmannayrke. Ett jobb han kom att älska. Och efter tjugo år pluggade han till förman.

– Det var den roligaste tiden. Jag hade en jättebra grupp. Det var som att ta hand om sin familj, sina bröder, ett hockeylag … Man hade koll på att alla mådde bra och att den sociala biten funkade. När man skulle ut på brand var det som att coacha ett lag: Rätt man på rätt plats.

Men det var inte alltid lätt att förena kampen mot den röda hanen med kampen om pucken. I en playoffmatch borta mot Luleå fick han försöka sova på planet upp. Han hade nämligen jobbat hela natten innan för att släcka en brand på Regionsjukhuset. Han konstaterar att han inte gjorde sin allra bästa match. För några år sedan gick han i pension efter 28 år i Brandkåren.

En ”Mozart” av idag med det målskyttet skulle förmodligen ha bytt klubbadress flera gånger under sin framgångsrika karriär. Han var nära en övergång i början av 80-talet då han i princip var klar för Västerås.

Spelarna var inte lika rörliga som nu.

– Det fanns inga agenter. Du var i princip tvungen att anmäla ditt intresse. Och så var det upp till dig att åka och förhandla.

Spelarna var dessutom bundna från den sista augusti tills serien var färdigspelad. Nu kan en spelare byta under säsongen eller lånas ut. Han hade välkomnat att som ung talang på gränsen till A-laget få byta miljö och spela tuffa matcher i en annan klubb för att utvecklas. Eller bli proffs.

– Något nyförvärv som kom hit till ÖIK kanske inte trivdes här; det kändes inte rätt för mig att han skulle vara tvungen att vara kvar. Det har skett en maktförskjutning från klubbarna till spelarna.

”Mozartz” övergång till ledarsysslan ackompanjerades av buller och bång i medierna. Utan att han var direkt inblandad. Södertäljestjärnan Dick Yderström fick sparken efter kort tid som ÖIK-tränare säsongen 1988/89. Nye andretränaren ”Mozart” fick ta över och så småningom tog gamle radarpartnern Nisse Björk vid som andretränare.

Det var ett väl stort kliv som han lärde sig mycket av. ”Mozart” har sedan dess arbetat både med juniorer och seniorer. Mest som andretränare.

Han har coachat Striberg och Lindlövens IF. När ÖIK försvann verkade han som tränare i HC Örebro och tills sist i Örebro Hockey. Han och en annan stor ÖIK:are, Peter Andersson, möttes i båset 2009 och bildade ett tränarteam som levererat, som det heter nuförtiden.

– Det har fungerat fantastiskt med hockey här. Framför allt när Peter och jag tog över och gick upp i allsvenskan. ”Mozart” var från början huvudansvarig men sköt över mer och mer på Peter.

– Han var duktig på isträningarna. Och jag tyckte att det var bättre att jag sköter det jag är bra på – att ta hand om laget och att se till att allt runt omkring fungerar.

Men ”Mozart” har en spetskompetens i coachning som kan komma väl till pass.

– Det roligaste som finns inom ishockeyn är att coacha under matcherna. Det har jag haft en bra känsla för.

Under sin långa tid mitt i hockeyn har Mozart sett spelet förändras.

– System är nog bra. Men i botten måste det finnas glädje. Sedan är det så att man måste ha regler för själva spelet i modern hockey.

En skicklig spelare på 70och 80talet kunde fira triumfer. I dag har man lärt sig att eliminera och störa ut honom. Defensiven har blivit bättre.

– Rollerna har blivit tydligare. Det är en av de allra viktigaste bitarna. Alla spelare har en roll i dag.

”Mozart” berättar med liv och lust om det taktiska rävspel som pågår i avbytarbåsen.

– Som coach skickar du in de skickligaste defensiva på motståndarnas skickligaste offensiva för att manövrera ut dem. Peter var jätteskicklig på att just på hemmaplan byta sist. Du ser vilka motståndarna har på gång. Då kan man låtsas skicka ut ett gäng som plötsligt återvänder till båset – och så in med nästa.

Man försöker finta motståndarna vid bytena för att vinna en fördel. Marginalerna är små i dag. Och det gäller att putsa på alla detaljer. Utrustning och materialet är bättre i dag. Målvaktsskydden är helt annorlunda. Mediebevakningen är intensiv. Minsta konflikt är en nyhet. Och de sociala medierna är allvetande skvallerbyttor. Ve den spelare eller tränare som tar en öl vid fel tillfälle. Ett mobilklick och hela världen vet.

Elithockeyn är en ständigt föränderlig värld. En sak är dock konstant: Det är seger som gäller. Peter Andersson har gått till HC Lugano. Trotjänarna kanske inte platsar. Ett par spelare är redan utlånade.

– Alla känner till förutsättningarna. Det är därför dom sliter som djur på träningarna.

”Mozart” ser framåt – men har också ett perspektiv bakåt. Hur hockeyfolket i Örebro slitit som hundar för att få sporten att överleva och växa i en läckande, öststatsgrå och kylig ishall.

Han tycker att Peter och han lyfte laget sportsligt för varje säsong. Storsponsorn Micke Fahlanders satsningar har gjort skillnad. Och nu matchar klubbens organisation den sportsliga nivån. Det gäller att ha koll på allt från budgeten till spelarnas fysiska och psykiska status.

– På alla positioner är folk anställda. Så måste det vara. Professionellt rakt igenom. Vi sitter på måndagsmöten under ledning av General Managern Pontus Gustafsson. Varje del bestämmer och utför det dom ska göra. Det är lika viktigt som det tränaren Patrik Ross och spelarna gör.

Han lyfter fram fystränaren Mattias Mattson som gjort underverk på skadefronten. Och den nya mentala coachen Tina Thörner, känd från bilsporten.

Team Managern ”Mozart” är inne i sin mest hektiska period med arbetsdagar som sticker iväg mot tolv timmar. Eller mer om så krävs. Den börjar redan i april. Han sköter kontakterna med Migrationsverket, visar lägenheter och ser till att spelarna hittar någonstans att bo. Sköter istiderna. Trollar fram en rörmokare eller elektriker åt villaägande spelare. Fixar kontokort. Ser till att en gravid kanadensisk spelarhustru kommer till mödravårdscentralen och kan känna sig trygg i vetskapen om att hon kan föda barn i Sverige. Strax före intervjun har han suttit i möte om flygresorna till bortamatcherna. Kort sagt: en livscoach som ska underlätta för spelarna att helt fokusera på hockeyn. Något han själv aldrig fick göra. Han är i sitt esse. En lycklig man som aldrig har dåligt samvete.

– Mina barn är vuxna och jag har en rar tjej som vet jag vad håller på med. Och så är det snart dags för riktig elithockey igen. ”Mozart”, Örebro Hockey och stan vibrerar av energi och förväntan.

 

Mozart

Kortfakta – Lars ”Mozart” Andersson

Aktuell: Som Team Manager i Örebro Hockey
Mat: Fläsk med löksås, eller gös
Musik: Allätare, Trio Me’ Bumba
Överraskande: Avancemanget till Elitserien
Film: Den gröna milen, Rädda menige Ryan, Forrest Gump, The Terminal – alla med Tom Hanks
Livsviktigt: Vänner
Förebilder: ”Mr ÖIK” Lennart Thörn och Lars Gunnar Jansson, ishockeytränare, bland annat i ÖIK, SR:s expertkommentator
Bästa hockeyspelare: Den som gör allt för laget!
Motto: Var mot andra som du vill att dom ska vara mot dig

(Visited 129 times, 1 visits today)

NYHETSBREV

Det senaste om Örebro. Direkt till din epost. Anmäl dig till vårt nyhetsbrev.

Ready Bet Win MPU 2019
Nojesguiden
Nollnitton online banner

NYHETSBREV

Det senaste om Örebro. Direkt till din epost. Anmäl dig till vårt nyhetsbrev.

Skip to toolbar