Den ene kommer från Friesland i norra Nederländerna. Den andra från ett jordbruksdistrikt längre söderut mellan Haag och Rotterdam men de möttes i Vancouver i Kanada. Tillsammans startade de företag och började odla paprika i Nederländerna, för att senare flytta till Sverige och Karintorp. Det var 2006 och nu har de bott och verkat i Karintorp i 14 år där de byggt upp ett starkt varumärke med kvalitetstomater för både butik, restaurang och privatpersoner via sin gårdsbutik. Möt Nynke och Cees Groenewegen på Karintorps tomater.

Drygt tre och en halv mil utanför Örebro, mot Askersund, ligger Karintorp insprängt i en vacker sommaridyll med små sjöar, hästgårdar och sommarstugor runt sig. Södra Närke är en ytterst levande byggd där kreativiteten lurar bakom varje buske och i ett och annat kapell. Allt fler upptäcker detta och besökare dyker upp från både när och fjärran.

Under många år som just sommarstugeägare har jag gått eller sprungit förbi växthusen vid Karintorps tomater under mina träningsrundor. Jag har gått på hundpromenader och jag har varit inne i gårdsbutiken för att handla och under alla de åren har jag velat veta mer om varför och hur en nederländsk familj hamnar i Karintorp, Åsbro i Örebro län, i hjärtat av Sverige. Sen vill jag förstås veta mer om tomater och tomatodling. Det visade sig att både Cees och Nynke gärna delade med sig av sin historia.

Nynke kommer ifrån det norra landskapet Friesland där hon växte upp i en mjölkbondefamilj.

– Jag är uppväxt i skog och på landsbygden och har alltid trivts så, det är väl därför jag trivs även här säger Nynke och skrattar.

Hon gick i lantbruksskola och funderade efter det vad hon ville göra, om hon skulle studera vidare, men istället tog hon beslutet att åka till Kanada under ett år.

– Från början var det ren semester men så träffade jag en person som drev en trädgård, ett växthus med krukväxter och blommor, han frågade om jag och min vän ville ha jobb. Efter att ha funderat lite grann och sedan fixat alla papper så jobbade jag där i cirka ett halvår.

Via en kontakt på nederländska ambassaden i Vancouver så fick Nynke en lista på ungdomar från Nederländerna som var där för att arbeta och tyckte att det kunde vara kul att träffa dem. På den listan fanns Cees och inte långt därefter blev de ett par.

Men vad gjorde då Cees där?

– Jag var där för att odla paprika, säger Cees och fortsätter. Jag är uppväxt mellan Haag och Rotterdam i ett jordbrukslandskap, min släkt har genom generationer varit bönder och odlat grönsaker och frukter som till exempel druvor och tomater.

Anledningen till att Cees hamnade i Kanada var att han såg en annons efter sin utbildning, som han liknar den på Kvinnersta gymnasium. Cees var sugen på att åka utomlands och tänkte varför inte. Så han skrev till paprikaodlaren och fick det klart och godkänt ganska snabbt. Slumpen, ödet, kanske var det förutbestämt att 

Nynke skulle åka till en kompis i Vancouver i Kanada för en lång semester men började jobba med växtodling, samtidigt som Cees åkte till samma plats för att praktisera och arbeta med att odla paprika. Där träffades de alltså, båda var i 20-års åldern, nu sitter de i Karintorp i södra Närke tillsammans med sina barn Niels, Hilde och Femke. Eller det är en sanning med modifikation, båda döttrarna bor numer i Örebro och sonen i Stockholm

Men först så åkte de förstås tillbaka till Nederländerna.

– Jag började jobba hos mina föräldrar i tomatväxthuset och Nynke började jobba på kontoret hos en förädlare av blommor. Efter ett par år så flyttade vi till norra Holland och startade eget företag och odlade paprika tillsammans. Under samma tid så gifte vi oss också. Det var en tuff tid med dåliga priser och väldigt tuff konkurrens så vi sålde verksamheten till våra grannar och blev anställda istället, säger Cees.

De båda fortsatte med att odla paprika i cirka 8-9 år som anställda men ville till slut något annat.

– Är man van som entreprenör att ha sitt eget företag så vill man ta egna beslut och bestämma, säger Cees.

Så de hittade en annons om att Karintorps tomater var till salu och det var precis vad Cees drömde om. Ett litet företag och helst utomlands, så de gjorde sitt första besök sommaren 2006.

– Cees var väldigt drivande i det här, målfokuserad och sa att han ville, verkligen ville det här. Jag var mer tvekande, jag gillade Holland och skulle sakna min familj och släkt. Vi kände ingen alls i Sverige, vi hade aldrig varit i Sverige ens. Jag sa förvisso inte ”aldrig att jag flyttar” utan mer att det inte kändes så viktigt, menar Nynke.

Men lite spänning fanns det ändå i tankarna, så mycket att familjen åkte till Sverige på semester för att kolla in Karintorps tomater och det de läst om i annonsen.

– I augusti 2006 var vi och tittade i växthusen och det kändes roligt och att vi skulle kunna göra någonting här. Sedan kom vi tillbaka nästan varje månad för till exempel bankbesök. I början var det lite svårt att få till lån men till slut löste det sig och den 30:e december var det klart så vi kunde beställa tomatplantor och den 16:e februari kom de första plantorna, berättar Cees.

– Du har alltid sagt att du har velat driva ett mindre företag för att ha full kontroll på allt själv, påpekar Nynke.

– Ja, mycket för att kunna leverera direkt till kunderna och att ha den kontakten, säger Cees.

I Nederländerna var deras odling och företaget mycket större och inte lika personligt.

– I Holland skulle produkterna först till en auktion innan de gick iväg till kunder här kommer man direkt i kontakt med kunderna så det är stor skillnad på att jobba här, menar Nynke.

Nederländerna är störst i världen när det kommer till växthusodling och det mesta går på export. Det gäller grönsaker liksom blommor. Nästan allt kommer från Holland menar Cees och det förtydligar också det om den hårda konkurrensen de upplevde i det egna företaget i Nederländerna. Vilket är väldigt annorlunda mot Sverige.

– När vi åkte hit sa alla ”Ska ni odla tomater i Sverige? Är ni galna? Ett så kallt land?”. Vi tänkte nog också att kanske finns det inte så mycket grönsaker i butikerna, säger Nynke och skrattar.

Den första tiden i Sverige och Karintorp så bodde familjen i ett litet gult hus i Västra Å och det var okej men inte mer, enligt Cees. Numer bor de i ett stort rött trähus alldeles intill växthusen. Ett hus som byggdes på mark som ingick i köpet och med grannarnas byggfirma till hjälp. Det är lantligt med höns utanför huset, hästar en bit bort och vid vissa tider på året vackra blomsterängar.

Förutom tomater så odlas även gurka, jordgubbar, aubergine, melon och andra grönsaker om än inte i samma mängd. Det är en idyll som allt fler upptäcker och bilar rullar in till gårdsbutiken i en strid ström medan de som bor i området kommer till fots eller med cykel. Verksamheten går med andra ord bra även om det inte är gårdsförsäljningen som man lever på utan istället butiks- och restaurangförsäljningen.

Hur var det då att flytta till ett land man aldrig tidigare varit i och starta upp ett företag och börja odla tomater i ett till vissa delar annat klimat än i Sverige?

Cees: På ett sätt var det lätt då det är samma bransch som vi höll på med i Holland. Dessutom har vi fått väldigt mycket hjälp av de tidigare ägarna. De hjälpte oss med allt pappersarbete och annat praktiskt som behövdes göras. Det innebär att man inte gör så många fel som tar onödig tid.

Nunke: Allting gick väldigt smidigt, inga problem alls och Askersunds kommun har också varit väldigt trevlig och bra. Vi kände oss välkomna direkt.

C: Men visst var språket ett litet problem i början. Vi försökte prata så mycket svenska som möjligt men det var svårt, efter tre år så började det gå bättre. Men våra barn skrattar fortfarande åt oss ibland när vi pratar och skriver, men vi förstår allt och frågar om det skulle vara något som vi inte förstår.

N: Man behöver inte vara rädd om man gör fel, vi vet att det låter väldigt dumt och konstigt ibland men pratar man inte så lär man sig inte, menar Nynke.

C: Vi lär oss mycket fortfarande och ibland kommer vissa kunder in och lär oss och vi är glada om de hjälper oss och säger vad som är fel.

Här kommer vi in i en lång diskussion om det svenska språket i jämförelse med holländska eller våra övriga nordiska språk och liknelsen och var svenskar tror familjen Groenewegen kommer ifrån. Det har tydligen varit en blandning av Norge, Island och Finland. De skrattar hjärtligt och det är trevligt att sitta och prata med Cees och Nynke som pratar fort och gärna. Jag förstår att de snabbt kom in i det svenska samhället då de är orädda, framåt och de är inte blyga och skäms inte för språkfel. Men vad annat skulle man tro när man flyttar hela familjen för att starta tomatodling i ett land och en region man inte visste någonting om. Men de är öppna och pratar mycket om samarbete lokalt för att hjälpa varandra vilket de nämner flera exempel på.

Karintorps tomater har en spridning långt längre än vårt kära Närke.

Tog det lång tid att få igång distributionen eller tog ni över något från den förra ägaren?

C: Ja det var på så sätt väldigt enkelt och smidigt att ta över för vi hade en kundstock direkt när vi körde igång. Men det var enbart vanliga traditionella stora tomater.

N: Vi började själva med små tomater då det fanns en stor efterfrågan efter just det. Små tomater i olika färger, former och smaker och det har gått väldigt bra.

C: Trenden i Europa är att man gått ifrån den stora konventionella tomaten till tomater med mer färg, smak och annat utseende. Man spenderar även mer pengar på tomater, det är också någonting som förändrats.

Utvecklingen av nya tomatsorter var ingenting som var planerat från början utan det var någonting som väcktes när de var på plats i Karintorp.

– Vi tänkte att varför inte testa med nya varianter. Det fanns redan körsbärstomater i butiken och vi trodde att det skulle fungera och det gjorde det. Varje år gör vi fler nya rader av tomatplantor och vi ökar fortfarande, säger Cees.

Karintorps tomaters marknad just nu breder ut sig från Stockholm, genom Mellansverige där det mesta går till restauranger, och vidare sydväst mot Göteborg där det mer handlar om butiker. En intressant uppdelning som till viss del handlar om grossisterna.

– Vi har en bra mix mellan butiker och restauranger, de kompletterar varandra fint. På sommaren behöver till exempel restauranger lite mer medan det går ner lite grann i butiker och när folk är hemma, och semestern är slut, så ändras balansen. Så under året jämnar det ut sig ganska bra, förklarar Cees.

När det kommer till distribution av tomaterna så behöver inte Cees och Nynke göra någonting då det sköts av Moek(Mellansvenska odlares ekonomiska förening) som ansvarar för kontakten med återförsäljarna och förser dem med tomater via grossisterna.

– Innan säsongen börjar så är våra tomater sålda till grossisterna i Lidköping, Stockholm samt Nyköping. Vi har planerat volymerna och vet exakt vad vi ska leverera, vad som ska hända och kan planera för det – hur växthuset ska indelas, till exempel. Då vet också återförsäljarna att de får det de beställt., säger Cees.

Gårdsförsäljningen är lite svårare att planera men i år med Coronapandemin så har fler människor stannat hemma och semestrat i Sverige så Cees berättar att försäljningen har fördubblats vilket han inte hade förväntat sig.

– Vi var väldigt oroliga i början då det började i Kina, vi frågade oss om restauranger kommer att stängas men de fortsatte hålla öppet vilket gjorde att vi kunde fortsätta leverera tomater dit. Vi förväntade oss ett jobbigt år men det blev tvärtom. Folk vill köpa lokalt, de köper mer, de ser även gårdsbutiken som en utflykt när det inte pågår någon sport, musik eller teater, menar Cees.

Hur tänker ni kring de olika tomatsorterna och den utvecklingen?

C: Vår mix är lite speciell. Vanliga tomater är det enkelt att odla men vi försöker att göra det lite speciellt. Därför gör vi hela tiden tester med nya sorter för att hitta en ny sort för nästkommande säsong. Vi vill ha nya sorter varje år för att komplettera de andra, kanske kan vi stryka en för att stoppa in två andra.

Men det blir inte alltid som de tänkt sig.

– Ofta blir det väldigt svårt att stryka en sort för det är så roligt att arbeta med färg, smak och form. Så det blir fler sorter hela tiden, säger Cees och skrattar.

För att få fram nya sorter så samarbetar Karintorps tomater med en förädlare i Nederländerna.

– I år har vi 16 nya sorters tomater, dessutom finns säkert tre till som vi kan utveckla inför nästa säsong, säger Cees.

– Han (förädlaren, reds. anm.) är väldigt driven, kryssar för nya tomatsorter hela tiden. Vi har mycket kontakt med honom där vi diskuterar olika smaker där han vill att vi ska testa nya smaker och former, säger Nynke.

Samarbetet verkar vara en ’perfect match’. Det enda som just nu saknas är att han inte kan komma till Sverige för att se verksamheten hos Karintorps tomater men det kanske kommer när pandemin lagt sig.

– Karintorps tomater är en liten kund för honom. Men han kan testa sina idéer hos oss så därför ska vi utöka vår testareal nästa år. Vi tycker bara att det är roligt desto fler konstiga tomater som vi kan erbjuda, menar Cees

– Det roliga är också att varje tomat får en egen identitet med ett eget namn. Det blir även bra för kunden då den kan komma ihåg att just den där tomaten var väldigt smakrik så den vill jag köpa igen, påpekar Nynke.

Jag förstår efter ett tag att jobbet med tomater är för Cees och Nynke som för till exempel konstnärer: det handlar om kreativitet, utveckling och skapande. De vill hela tiden att kunderna ska känna att det händer någonting nytt hos Karintorps tomater. En del är förstås själva tomaterna, sedan tar de fram sin tomatguide varje år och tillsammans med reklambyrån Bild & kultur i Skyllberg och kartongtillverkaren Schur pack Sweden i Kumla, apropå lokala samarbeten, så har de arbetat fram tilltalande förpackningar.

Cees och Nynke är väldigt entusiastiska över sin förpackning som är tillverkad av en naturligt brun kraftkartong, mer specifikt svensk/norsk jungfruråvara och helt utan plastinslag. De är noga med att påpeka att kartongen är stark, lätt, miljövänlig, återvinningsbar och livsmedelssäker. Det är också någonting de vill arbeta mer med framöver då den marknaden är för Karintorps tomater i sin linda. Men det kan också handla om exteriöra saker som att man nyligen byggt så att det finns naturliga parkeringsplatser och att det numer finns bord och stolar i anslutning till växthusen om någon vill hänga kvar en stund och njuta av den lantliga miljön.

När vi börjar närma oss slutet på intervjun så frågar jag också lite om framtiden och om de har planer på att utveckla verksamheten ännu mer. Båda har pratat lite om att man vill att det ska vara en upplevelse att komma på besök. En vacker färgstark blomsteräng prydde delar av området tidigare i somras vilket är en medveten tanke från Cees och Nynke som också tillägger:

– Vi skulle vilja flytta hönsgården lite närmare växthusen och sedan har vi pratat om att eventuellt skaffa lite får och getter, kanske en häst och några kor. Vi får se hur det blir.